Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 30 aug. 1934 - Eugénie Söderberg: Hur ryssarna betrakta utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomlidit och vars spår ännu sätta sin prägel på livet: inbördeskriget,
interventionen, hungeråren — men efteråt i samband med att staten
börjat sätta värde på kvalificerad arbetskraft, blev han en mycket
anlitad högskoleprofessor och hade antagligen alla de förmåner i
form av ransoneringskort, bättre bostadsförhållanden, högre lön, som
en specialist har i Sovjet. Men han sympatiserade på intet sätt med
den kommunistiska staten, höll sig avsides och väntade tåligt på att
den barbariska regeringen någon gång skulle göra fiasko och störta.
För ett par år sedan erhöll han ett studiestipendium för en
utlandsresa, till Berlin och Paris, de båda städer han längtade till och där
han hade så många minnen och goda vänner bland ryska emigranter.
Äntligen skulle han få andas frisk, politiskt oförpestad luft, äntligen
skulle han få njuta av Västerlandets kultur och förfining, äntligen
skulle han få återse sina gamla ungdomskamrater och utbyta tankar
med dem efter så många år av verklig andlig fångenskap. Intrycken
från denna resa skulle räcka till för att förgylla hans återstående liv.
Ännu bar han de kläder han köpt i utlandet: "Sådan kvalitet är
vi inte bortskämda med här!" Ännu hade han i rockfickan en
utländsk reservoarpenna, som i Sovjet var värd sin vikt i valuta. Ännu
mindes han vemodigt sin vistelse i Paris....
Han sade, att han till och med hade haft möjlighet att stanna i
Paris som assistent hos en fransk professor i sitt fack. Hans hustru
och dotter skulle trots detta gå fria i Sovjet, om de frånsade sig all
vidare förbindelse med honom. Det är det vanliga sättet att slippa
förföljelser, när någon anhörig råkat komma i onåd eller blivit
emigrant. "De skulle klarat sig lika bra utan mig!" — "Hemlängtan då?"
— "Jag vore inte den första och inte heller den sista."
Att stanna i Europa! Att arbeta och verka i kulturens centrum!
Han bad om ett par dagars betänketid men lämnade svar redan efter
ett dygn — det blev ett nej, vilket för honom själv innebar den största
överraskningen.
Utan att ana det hade han accepterat den kommunistiska
världsåskådningen i så måtto som en före detta rysk liberal överhuvudtaget
kunde det. Men han behövde konfronteras med utlandet för att
förstå detta. Där stötte han varje ögonblick på klassmotsättningar
och det kapitalistiska systemets särdrag och märkte, att han tänkte
kommunististiskt, såg de orättvisor de socialtänkande kommunisterna
påvisade och plågades av dem. Han kände sig som en ensidig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
