Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 30 aug. 1934 - Händelser och spörsmål - Tysklands utväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dess ekonomiska politiker ha ett program, som lyder: devalvering och
inflation. Det förordas av exportindustrin och exporthandeln, emedan de
vänta en förbättring av försäljningsmöjligheterna, av den tunga industrin,
emedan den därigenom hoppas på en minskning av lönekostnaderna och
av alla gäldenärer, främst storagrarerna, emedan de hoppas att återigen
på en gång bli befriade från sina skulder i riksmark. Mot
valutaexperiment äro spararna, den del av industrin, som har hänvisats till den inre
marknaden, och Schacht. Schacht är mot varje försök art manipulera
valutan, emedan han under sin första period som chef för riksbanken
lärt sig att efter erfarenheterna av inflationsperioden 1921—23 varje
nytt penningpolitiskt experiment skulle verka dödande på det tyska
näringslivet. Hans utnämning utgör därför ett program, som icke kan
misstolkas, d. v. s. ett avböjande av varje lättnad på denna väg. Men därav
följer med nödvändighet någonting annat. Eftersom en utjämning av
handelsbalansen genom ökning av exporten blivit omöjlig, återstår blott
alternativet att utjämna genom en motsvarande minskning av importen.
Under årets sju första månader uppgick importöverskottet till 258
miljoner riksmark vid en totalimport av i runt tal 2.4 miljarder mark. Även
om vi antaga att importöverskottet förblir konstant, så måste enbart för
utjämning av handelsbalansen den redan hårt snörda införseln reduceras
med ytterligare över 10 %. Det är praktiskt omöjligt utan att antingen
hela industrigrenar bli lidande genom råvarubrist eller de breda massorna
av hungern drivas till revolt.
Men vad kommer då att ske? Engelska tidningar berätta att man i
Berlin redan håller vad om tidpunkten, då sammanbrottet kommer att
äga rum. För närvarande håller man mest på januari 1935. Det kan
inte falla oss in att fixera någon tidpunkt, men det är uppenbart att
man på många håll börjar räkna i korta perioder. Men vad skall då
komma efter Hitler. För tre månader sedan hade nästan alla tyskar och
en stor del av utlandet blott ett svar på den frågan: riksvärnet. Men
riksvärnet försatt sin sista chans den 30 juni. Natten till den 1 juli hade
det ett utomordentligt tillfälle. Det kunde infört militärdiktaturen
gentemot ett förhatligt blodbefläckat system, där vän och fiende mördades
på samma sätt och om de upprättat en diktatur skulle generalerna kunnat
vara säkra om anslutning från alla frihetsälskande liberala kretsar inom
folket. De grepo icke tillfället utan solidariserade sig med systemet.
Riksvärnet har ingen politisk plan och är ingen politisk faktor. Det
är den viktiga lärdom, som den 30 juni gav.
Den som kommer efter Hitler och vill rädda vad som räddas kan,
måste ha två egenskaper: han måste vara oberoende och icke
komprometterad och han måste vara beredd och ha kraft att börja från börjain.
Generalerna kunna det icke. De äro komprometterade och de vilja icke
börja på nytt. Det första de komme att göra vore att mana fram alla
andar från det preussiska förgångna. De veta icke och de vilja icke veta
att Europa och världen endast kan fördraga ett nytt Tyskland, icke ett
Bismarcks Tyskland av blod och järn utan det gamla nya vetenskapens
och den andliga odlingens Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
