Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 30 aug. 1934 - Händelser och spörsmål - Tysklands utväg - Socialpolitik i Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utom riksvärnet finns det blott en enda organiserad kraft, som kunde
träda till, nämligen arbetarklassen. Bredvid och utanför den finns det
ingen social eller politisk grupp, som ens kan göra anspråk på att
avlösa den bruna diktaturen och bevara riket. Hitlers sammanbrott kommer
att bli totalt. Med Hitler falla alla de maktfaktorer, som äro förenade
i hans person. Just detta är arbetarklassens stora chans. Endast om
slutet blir fullständigt, kan den hoppas att kunna ta ledningen. Den
förefaller också ha förutsättningar därför. Den är icke komprometterad,
ty den var ju föremål för terrorn. Dess ledare har man mördat och
inspärrat i koncentrationslägren. Det skulle för arbetarklassen icke vara
svårt att bygga upp Tyskland på nytt. Visserligen är den tyska
arbetarklassen liksom andra länders arbetare präglad av det egna landets
historia, och vi kunna hos dem konstatera bristen på realistisk politisk
instinkt liksom överallt annars i Tyskland, en förvånansvärd
obekantskap med världen och oförmåga att förstå den, men däremot förmåga
att tänka abstrakt men att icke kunna komma ut ur vanda tankegångar
och handla.
Det kan därför inträffa att om tillfället inom överskådlig tid bjuds,
den tyska arbetarklassen dock icke använder det. Det är svårt att döma,
eftersom iakttagelsematerialet är ringa, men det förefaller som om
diskussionerna i de illegala organisationerna röra sig om allt möjligt, blott
icke om det reella läget och de reella uppgifterna, och att man icke
ens kommit underfund med att det gäller att börja på nytt.
Men om arbetarklassen icke är mäktig sin uppgift, står Europa inför
oöverskådliga följder, ty utanför arbetarklassen finns det ingen makt,
som kan rädda Tyskland. Det är den, som avgör om Tyskland är ett
land utan utvägar, och det är en ödesdiger fråga för hela Europa.
A. Anders.
Socialpolitik i Sydamerika.
I Uruguay ägde förra varen en tämligen stillsam
revolution rum. I år har en ny konstitution antagits, som
till vissa delar ändrar maktbalansen men som föga eller
intet tar sikte på omläggning av den under de sista decennierna förda
politiken. Man är ju van att betrakta de flesta av de sydamerikanska staterna
som oroliga hörn men det gäller knappast om den minsta av dem,
Uruguay.
Man har där på många punkter hunnit lika långt som i de framskridna
länderna i Europa och i somliga punkter kanske t. o. m. längre. Den lilla
staten med knappa 2 milj. invånare har infört samhällelig kontroll på
många områden. Den var först där nere art införa åttatimmarsdagen
och minimilöner, att ge kvinnorna rösträtt och att skilja kyrkan från
staten.
På det ekonomiska gebitet kan noteras, att staten äger omkring en
tredjedel av landets järnvägar, kontrollerar framställningen och
distributionen av elektrisk kraft, producerar gödningsämnen för jordbruket, driver
tre banker och därtill också ett par teatrar och hotell. Den har hand om
hamnar och bogsering, driver telefonväsendet i huvudstaden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
