Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 sept. 1934 - Frans Severin: Vid en historisk vändpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Befinna vi oss vid denna punkt i utvecklingen? Det är ingen givet
att spå i framtiden. Men den rådande situationen företer onekligen
drag som förråda, att den är laddad med vulkaniska krafter. Det
kapitalistiska hushållningssystemet har aldrig befunnit sig i sådana
eminenta svårigheter som just nu, dess motsägelser ha aldrig trätt så
klart i dagen. Vi kunna förbigå frågan om det internationella
varubytets nedgång beror på den ekonomiska nationalismen och därav
följande avstängningar och svårigheter för världshandeln, eller om
dessa avstängningar bero på varubytets nedgång, vi kunna bortse från
om rationaliseringen beror på arbetslönernas stegring eller om tvärtom
en på grund av låga arbetslöner framkallad underkonsumtion och
följande avsättningsstockning lockat till rationalisering i det bedrägliga
hoppet att varornas förbilligande skulle underlätta deras avsättning,
vi kunna bortse från om arbetslösheten är en frukt av
fackföreningsrörelsens monopolismen eller monopolismen en frukt av
arbetslösheten, som man från monopolistiska fackföreningar brukar anföra.
Tillsammans äro alla dessa faktorer en frukt av kapitalismens
utveckling, av industrialismen, av den utvidgade byteshushållningen och
arbetsfördelningen, som gör fältet omöjligt att överskåda och behärska
för de privata företagarna och för fackorganisationerna. Hur än
orsakssammanhanget i verkligheten är, är situationen lika vulkanisk.
Missnöjet breder sig utan att fråga efter svårigheternas invecklade
orsakssammanhang. Det är icke blott arbetarklassen som är missnöjd.
Ja, fråga är om inte denna, om man bortser från de arbetslösa,
tillhöra de relativt nöjda. Arbetarna tillhöra och känna sig tillhöra en
uppåtstigande, en framåtgående klass, som också hittills kunnat
anteckna oavbrutna framgångar: den tror på sin historiska mission. Den
relativt tillbakaträngda medelklassen, de små självständiga företagarna
äro sannolikt härdar för ett missnöje med de rådande förhållandena,
som sjuder häftigare än hos stora delar av arbetarklassen. Fascismen
men ännu mera nazismen äro från alla håll omvittnade såsom uttryck
för detta missnöje. Det är kapitalismens dödskamp, som tar sig
dessa medvetenhetsformer för att använda en marxistisk terminologi.
Är denna tolkning av situationen riktig, så befinner sig
arbetarrörelsen men framför allt fackföreningsrörelsen i sin hemsökelses
stund. Fackföreningsrörelsen har nått gränsen för sina
utvecklingsmöjligheter och framkallat de krafter, som för att åter erinra om den
marxska dialektiken skola förgöra såväl tesen som antitesen och låta
dem uppgå i syntesen. Kan inte arbetarrörelsen göra det utbredda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
