Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 10, 26 sept. 1934
- Gösta Langenfelt: Den internationella hjälpspråksfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN INTERNATIONELLA
HJÄLPSPRÅKSFRÅGAN
Av GÖSTA LANGENFELT.
Trots alla de av tidevarvets ekonomiska åskådningar betingade
hindren i form av olika länders införselrestriktioner leva vi i Urbs,
världsstaden, vars olika torg och kvarter göra affärer med främlingar
från längst bort belägna gator och gränder. Men denna Urbs har
icke ett enhetligt språk, eller ens ett språk med många sinsemellan
varierande dialekter, utan dess luft är fylld med ljud och läten, som
tillhöra vitt skilda idiom. Företeelsen är gammal, och man behöver
blott erinra sig legenden om Babels torn för att förstå hur gammal
denna språkförbistring är. I den europeiska delen av Urbs påstås
det existera 120 olika språk och enligt officiella uppgifter utgåvos
under världskriget tidningar och tidskrifter på 26 olika språk i den
indiska delen, medan icke mindre än 147 språk och dialekter där
sägas existera. Förhållandena äro ungefär proportionella i andra
delar av vår urbaniserade jord med undantag av Amerika (officiellt
4) och Australien (1). Sedan den språkliga nationalismen — i övrigt
en så mäktig hävstång för folkens moraliska och intellektuella
höjande — blivit tagen till politisk princip efter den franska revolutionens
utbrott, har antalet litterärt använda språk stadigt vuxit, och deras
krav på demokratiskt likaberättigande eller förhärskande ställning på
ett folkområde ha fört till politiska konflikter. Denna språkliga
nationalism är dock gammal, men i flydda dagar utan press och
parlament, var uppgivelsen av hemtraktens språk — med pock eller med
lock — en affär av endast lokalt intresse.
Under sådana brydsamma språkliga förhållanden ha med
naturnödvändighet vissa hjälpspråk spontant vuxit fram: språk av denna
typ äro Pidgin-English och Bêche-de-mer (Beach-la-mar) i de
ostasiatiska farvattnen, Chinook mellan vita och rödskinn i Amerika,
Hindustani i Indien, Benguela i Centralafrika och Hausai i andra
afrikanska trakter och Lingua Franca i Levanten[1]. Dessa äro
ogrammatiska kompromiss-språk med endast ett syfte: att ge vederbörande
tillfälle till att ta sig fram (oftast på det ekonomiska området).
Lingua Franca återför — genom sin höga ålder; det dateras i sin
första upprinnelse till korstågens tider — tanken på tidigare naturligt
framvuxna hjälpspråk för den civiliserade världen: grekiskan under
århundradena före och efter Kristi födelse och latinet under de
följande seklerna av romerska väldets bestånd. Att det i båda dessa
[1] Se E. S. Pankhurst, Delphos (Kegan Paul); New Statesman, 4. 9. 1926,
sid. 576.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:37:49 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1934/0498.html