Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 27 okt. 1934 - Erik Törnfelt: Friheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
århundraden, steg för steg, har gjort misstag, rättat till dem, slagit
in på nya vägar, odlat nya tegar, reglerat, ordnat och reformerat.
Fullkomligt har verket inte blivit och blir det måhända aldrig. Ty allt
mänskligt är ofullkomligt. Men det väsentliga är inte en kanske
ouppnåelig fullkomlighet utan en strävan i rätt riktning.
Friheten — inte minst i bemärkelsen fri kritikrätt — är livsluften
för detta uppbyggande arbete inom ramen för den urgamla svenska
självstyrelsen. Det är naturligtvis en angelägenhet av vikt, att
friheten icke missbrukas, men å andra sidan kan den inte begränsas så,
att själva frihetsprincipen trädes för nära. Man kan sålunda inte
inskränka tryckfriheten därför att en och annan missbrukar den, man
kan inte inskränka yttrandefriheten därför att det finns en och annan
som använder den till att utslunga ärekränkande beskyllningar mot
andra. Sådant regleras av lagar och straff. Likväl är det ett rimligt
krav att man i dessa tider har blicken öppen för att friheten kan bli
sin egen dödgrävare. Att partierna ha frihet att bekämpa varandra,
att varje regim i stort som smått, varje regering, varje styrelse eller
beslutande myndighet av vad slag den vara må kan fritt och öppet
kritiseras — däri ligger ingen fara. Det är ju tvärtom detta, som
skapar den friska atmosfär i vårt offentliga liv, som är den
oundgängliga förutsättningen för fria medborgares trivsel. Men fråga är hur
stor frihet man bör bereda sådana insmygande främmande krafter,
som se sin huvuduppgift uti att en gång i framtiden, när de blivit
tillräckligt starka, rikta ett avgörande dråpslag mot friheten själv. Det
är på den punkten, den svåra motsättningen uppstår. Kan samhället
i längden lämna full frihet åt frihetsfientliga krafter? Det är den
stora frågan i nuvarande tid.
Det kan förtjäna framhållas, att frihetsfientlig verksamhet i ett
avseende sedan gammalt är belagd med mycket strängt straff,
nämligen sådan verksamhet som anses kunna lända den nationella
friheten till skada (landsförräderi). Och ingen lär väl vilja på allvar
göra gällande att detta innebär någon kränkning av den allmänna
frihetsprincipen. Men naturligtvis är en rättvis och rimlig
frihetsbegränsning mycket svårare att genomföra när frågan gäller politiska
partier. Där skulle den nämligen lätt bli ett tveeggat svärd. En i lag
förbjuden propaganda kan nämligen söka sig underjordiska vägar
och på detta sätt bli ännu farligare än om den fått luftas i frihetens
friska vindar. Det har givits många exempel från utlandet även
på detta. Men lika farlig är kanske en frihetsfientlig propaganda
när den bedrives både öppet och i det fördolda. Man frestas då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
