Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 22 nov. 1934 - Victor Svanberg: En analytisk diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596 Victor Svanberg
som miste sin skugga och blev fredlös på kuppen. Skuggan som vi
inte kunna undvara, det är vad andra föreställa sig om oss, är vad
vi föreställa i samhälleliga relationer. Pirandello har velat visa, att
den sociala bilden av en människa är en illusion,, hennes verkliga jag
är ett annat. Så långt är han individualist.
Men då han kräver rätt för konsten att skildra de individer, som
dölja sig bakom samhällets schabloner, uppdagar han en ny illusion,
en ny generalisation: rollen. Om detta dilemma handlar hans mest
berömda drama: Sex roller söka en författare. Dess egenartade
motiv är, att medlemmar av en familj, som upplevt en uppskakande
tilldragelse, en halv incest, tränga in på en seen och pocka sig till
att bli förevigade som roller i det drama de själva upplevt. Men
knappt ha de fått sin vilja fram, knappt ha de utsatts för konstens
förenklings- och stabiliseringsprocess, förrän de, ömsom sikrattande,
ömsom ursinniga, protestera. De ha blivit vanställda och de ha blivit
fastlåsta. Så — så som de spelas, så gjorde de inte i verkligheten,
och även om de gjorde ung ef år så, vilja de inte fortsätta att göra så,
de fordra den rätten, som allt levande har, rätten att förändras.
"Sex roller" skulle sakna större intresse, om dess problem vore
ett isolerat estetiskt problem. Det är i själva verket djupt
mänskligt. När Pirandello här hånar konstens tyranni, vänds udden
innerst återigen mot samhällets tvång. De individer, som protestera
mot att bli roller på scenen, protestera i samma andedrag mot att bli
rubriker i samhällsregistret. Den ömme familjefadern avslöjar sig
som en råbarkad bordellkund. Vilkendera egenskapen uttrycker
hans verkliga jag? Gör någondera det? Omvänt vill den oblyga
unga flickan spela förförd oskuld. Är hon det? Ja — och nej.
Personlighetens dubbelhet, dess mångtydighet och till sist dess
obefintlighet blir resultatet av denna obarmhärtiga analys. Det är en
upptäckt som Pirandello är långtifrån ensam om. Den har gjorts
icke en gång utan många. Den görs på nytt var gång världen gungar
och hävdvunna normer falla. Senast och eftertryckligast gjordes
den åren efter världskrigets slut. Då blev Proust en profet på sin
underbara förmåga att dissekera fram de fina nät av mikroskopiska
influenser, som bestämma människornas handlingar. Pirandello blev
vid samma tid en världsberömdhet. Hans analys är inte på långt
när så fin. Man kan vara frestad att tvärtom kalla den grov. Den
är i gengäld så mycket mer verkningsfull. En konstnär, som vill
göra sig hörd i filmens tidevarv, får ej vara rädd för filmens skarpa
snitt och grella färger. De enkla medlen tjäna alltför ofta syftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
