Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 30 dec. 1934
- Stefan Oljelund: Arbetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARBETSTIDEN
Vid diskussioner om arbetstidens längd och dess förhållande till
arbetslösheten, rationaliseringen och mekaniseringen slår det en
skeptisk åhörare med vilken trosvisshet, arbetstidsförkortningens
anhängare framföra sin sak, trots att få ting torde vara så litet
klarlagda som problemet arbetstid kontra arbetslöshet. Någon teoretiskt
hållbar motivering för att en minskning av arbetstiden skulle betyda
detsamma som en minskning av arbetslösheten har ingen kunnat
åvägabringa. Däremot tillhandahåller verkligheten en sådan mängd
exempel på att arbetstidsförkortning inte åstadkommer något minus
i arbetslöshetens totala siffra, att det borde vara mera än tillräckligt
för att övertyga även den mest fanatiske arbetstidspropagandist. Det
enkla bondförnuftet vägrar också att fatta mystiken i påståendet, att
man botar arbetslöshet med att arbeta mindre. Fastmera borde
följden av mindre arbete bli större arbetslöshet. I verkligheten är det
nämligen så, att ju mera man förkortar arbetstiden och ju mindre
man arbetar, desto mera omfattande blir arbetslösheten. Den ändrar
ibland karaktär, smyger sig undan, döljer sig i förment
sysselsättning, men den uppenbarar sig alltid i större fattigdom och minskad
köpkraft. Drager man ut resonemanget om arbetstidsförkortning
som medel mot arbetslöshet och tillämpar det till dess yttersta
konsekvenser, kommer man till resultatet att alla människor slutligen bli
arbetslösa. Om sjutimmarsdagen har förmåga att angripa
arbetslösheten i dess rot, huru mycket kraftigare skall då inte
sextimmarsdagen verka, för att inte säga fyratimmars, tvåtimmars och ...
läsaren må själv trolla sig fram till 0-timmarsdagen — det vill säga
den fullständiga arbetslösheten.
Med dylika taskspelarkonster klarar man inte arbetstidsproblemet,
utbrister den förgrymmade läsaren och man må gärna hålla med
honom. Men låt oss skärskåda saken litet närmare och låt oss
framförallt använda förnuftet. Vi taga tingen i tur och ordning. Först
måste vi emellertid visa upp några verkliga orimligheter.
Arbetslösheten i vårt land omfattade, då den var på höjdpunkten,
i runt tal 190,000 människor. En tjänsteman i Statistiska
Centralbyrån med en smula matematisk begåvning hade på pricken kunnat
räkna ur huru mycket arbetstiden för de arbetande medborgarna
behövt förkortas, på det att de 190,000 arbetslösa skulle komma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:38:11 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1935/0013.html
