Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Stefan Oljelund: Arbetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbete. Det hade varit en enkel sak för centralbyråns chef,
utrikesministern herr Rickard Sandler, att på detta sätt ge sina kolleger
finansministern och socialministern ett handtag. Herrar Wigforss och
Möller hade då sluppit många bekymmer. Besynnerligt nog kom hans
excellens utrikesministern aldrig på den geniala idén, trots att
Nationernas Förbunds avdelning för sociala frågor, internationella
Arbetsbyrån, länge hållit fram 40-timmarsveckan som en undergörande
fetisch. Nej, regeringen gick den längre, besvärligare och dyrbarare
vägen att söka skapa mera arbete, det vill i det här sammanhanget
säga, att den önskade mångdubbla antalet arbetade timmar. Genom
nyskapande av arbete måste uppstå en ökning av den sammanlagda
arbetstiden. Alltså ett botemedel på tvären mot det rekommenderade.
Om regeringen följt arbetstidsförkortningens program, borde den,
med utfärdande av ett partiellt arbetsförbud, ha reducerat ned de
arbetade timmarna. Den förkortade arbetstiden är faktiskt detsamma
som arbetsförbud. Men så gjorde inte regeringen. Och resultatet?
I september i år var antalet arbetslösa 92,000. Nära 100,000 förut
arbetslösa voro i färd med att arbeta. Kan man tänka sig! En
arbetstidsförkortare bör ju mena att detta är rena fördärvet. 100,000
människor stå nu på nytt och arbeta åtta timmar om dagen. Av
sådant kan endast ny arbetslöshet och nytt elände komma. Ty om
minskad arbetstid å ena sidan råder bot på arbetslöshet, bör ökad
arbetstid å andra sidan åstadkomma större arbetslöshet. Detta må
väl stämma med logikens lagar?
Här ingriper arbetstidsförkortaren och säger: Meningen med den
minskade arbetstiden är inte, att det skall arbetas mindre på det
hela taget. Meningen är att sysselsätta ett större antal människor,
varigenom den samlade mängden arbete blir lika stor som förut,
oaktat arbetstiden förkortats. För att frambringa samma mängd
arbete tagas flera armar i anspråk. Ett ökat antal människor kommer
in i produktionen, köpkraften mångdubblas och man har det
perpeteum mobile som aldrig stannar. De arbetslösa måste helt enkelt
in i produktionen. Kan detta ske genom att hemställa till de
arbetande att avlägsna sig från sina arbetsplatser ett par timmar tidigare
varje dag eller också bedja dem låta bli att arbeta ett par av veckans
dagar, bör det ske. Vi låta oss emellertid inte övertyga av den
sålunda förebragta bevisningen. Om det leder till mindre arbetslöshet
att de arbetande avstå 10 timmars arbete i veckan, så måste det
vara ett fördärv att, som skett det sista året, kasta in 100,000 nya
arbetande på arbetsmarknaden. De bidraga ju till att öka den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
