Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Stefan Oljelund: Arbetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det ger sig sken av att tillmötesgå arbetarnas gamla krav på kort
arbetstid, med innesluten möjlighet till lång fritid, att användas i
egen tjänst och till personlighetens utveckling. Det stora
arbetsbehovet och den relativt svaga tekniska utrustningen gör det
emellertid nödvändigt att det arbetas mycket i Ryssland. Följaktligen har
man infört skiftarbetet samtidigt som, enligt samstämmiga
uppgifter, övertidsarbete i mycket stor utsträckning förekommer. Den korta
arbetstiden i Ryssland är med andra ord förvandlad till skiftarbete
och rundgång, en rundgång som till och med avskaffat söndagen
som sabbat och infört en hoppande vilodag, allt i ändamål att hålla
arbetet igång, dygnet runt, veckan runt, månaden och året långt. Den
arbetare, som strävade efter åttatimmarsdag, sjutimmars- och
sextimmarsdag, menade nog inte, att han skulle nödgas arbeta om
nätterna och gå rundgång i arbetet natt och dag, söndag och vardag,
låt vara att det sker under sju timmar eller kanske rent av endast
under sex. En omständighet får heller inte glömmas. De ryska
arbetarnas löner bestämmas inte i fri förhandling mellan en kämpande
fackföreningsrörelse och de ekonomiska företagen. De bestämmas
med maktspråk av företagens ägare och ledare. Det större antal
arbetare som går åt för skiftarbetet kan således avlönas förhållandevis
lägre. Det beror på vad statsnyttan kräver. Inte heller i Ryssland
är alltså den korta arbetstiden något uttryck för välstånd och
överflöd. Hur skulle den förresten kunna vara det i ett land, där man
är i färd med att skapa en väldig industriell produktionsapparat.
Amerika passar inte in i någon av de enkla ramar som här
tecknats för tre diktaturländer. Det följer sina egna lagar trots
president Roosevelts försök att ikläda det en slags tvångsorganisation.
En sak är emellertid gemensam för alla de behandlade länderna, att
nöden är arbetstidsförkortningens moder. Efter tre års oerhörd
arbetslöshet sökte president Roosevelt med en jätteansträngning skaka
liv i det förfrusna näringslivet. I avsikt att bereda flera armar
sysselsättning ålades industrierna att förkorta arbetstiden utan att
samtidigt minska lönerna. Dessa skulle tvärtom höjas. I denna korta
framställning är det icke möjligt att närmare beskriva presidentens
plan. Vare det nog sagt att före Roosevelts ingrepp leddes den
övervägande delen av amerikansk industri självständigt av
företagarna, utan att fackföreningarna ägde förmåga att blanda sig däri.
Staten hade icke viljan därtill. Till följd därav hade inom stora
delar av näringslivet lönerna pressats ned, speciellt under trycket av
arbetslösheten, samtidigt som man undvek att taga in nya arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
