Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Stefan Oljelund: Arbetstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
marker som bära veteskördar. Detta har skett utan aktgivande på
den nationalekonomiska lag, som säger, att kapital bör placeras på
sådant sätt att människorna få igen det i form av ökat välstånd.
Det är emellertid Italiens ensak huru det använder sina tillgångar. En
sak bör endast klart uppmärksammas. Den ekonomiskt
nationalistiska politik, som Italien bedrivit, har försämrat landets finansiella
ställning. Landets ekonomiska tillstånd är sådant att ingen
grundval finnes för ekonomiskt uppsving. Dess industri är rustad för en
produktion betydligt större än den ekonomiskt försvagade
befolkningen förmår tillgodogöra sig. Exporten är hämmad icke minst på
grund av den extrema nationella ekonomiska politiken. I en sådan
situation är det självklart att arbetarna bli arbetslösa. Fascismen
ser med förskräckelse en sådan utveckling. För att hindra
arbetslöshetssiffrorna att svälla dekreterar den att arbetstiden skall
förkortas. Så sker, men de italienska arbetarna få se sina förut dåliga
inkomster ytterligare gå ned. Den, som inbillar sig att den
förkortade arbetstiden kompenseras med höjda timlöner, har icke mycket
förstått av vad som försiggår i länder där autarkin satts i högsätet.
Undra på att Mussolini kan låta sina arbetsministrar i Genève
framföra förslag om en allmän 40-timmarsvecka. Vad har han att
förlora på att andra nationer komma på samma ekonomiska och
industriella nivå som Italien? Ingenting. När nöden i hans land blivit
större kan han slå sig till de sociala reformernas riddare och
framlägga förslag om 30-timmarsvecka. Mussolini gör en dygd av
nödvändigheten, vilken borde genomskådas av dem som imponerats av
fascismens sociala böjlighet och skenbart välvilliga inställning till
arbetarna. Mussolini har helt enkelt inte arbete att bjuda sitt folk
och därför måste han ransonera arbetet och fattigdomen på folket
i dess helhet.
Ryssland är det tredje diktaturlandet. Det behöver inte sägas att
i detta nyindustriella land äro motiven för arbetets indelning och
fördelning något annorlunda än i Tyskland och Italien med dessa
länders redan förut välrustade industriella apparater. Vi skola
emellertid i denna översikt hålla oss till vad ryssarna själva säga om
sina industriella förhållanden. De förklara att ingen arbetslöshet
råder i landet och alldeles inte inom industrin, där behovet av
arbetskraft tvärtom icke kan fyllas. Ryssarna behöva sålunda icke
förkorta arbetstiden i avsikt att bereda arbetslösa sysselsättning.
Sjutimmarsdagen, som påstås införd i Ryssland, är alltså eller anses vara
ett uttryck för de maktägandes sociala omvårdnad, samtidigt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
