Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1, 30 dec. 1934
- Lennart Althin: Gamla livsideal och nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GAMLA LIVSIDEAL OCH NYA
Vår tid torde när den en gång granskas av barn och
efterkommande bli betraktad som en av de intressantaste, mest levande,
rytmstarka och avgörande av de många skiftande perioderna i
mänsklighetens långsamma utveckling. Under dessa förvillade år formas
samhällena om och syra tankegångar igenom, vilka sedan länge kämpat
på folkdjupen eller burit hela klasser till kamp och seger. I de
väldiga händelsernas smältugn bli förstelnade former mjuka och
hårdnade tankebildningar plastiska. De femton åren sedan krigets
slut ha utan att vi förrän nu börjat märka det skapat nya livsformer
och nya livsideal.
Det är framför allt medelklassen som härvid utsatts för de
hårdaste påfrestningarna från händelsernas hydrauliska press i det
liberalkapitalistiska samhällets slutepok medan arbetarklassen
såsom naturlig bärare av livsideal, vilka allt mer bli de
normerande, genom organisationer och kollektivitet funnit skyddsmedel,
som åtminstone delvis lindrat den pågående samhälleliga
dödskrisens verkningar för dem. Den stora och avgörande
utvecklingsprocessen för de övriga samhällsgrupperna är att finna vägen fram till
dessa solidaritetens och kollektivismens livsideal som arbetarklassen
redan omsatt i verklighet. En stor del av den själsliga kris som
statsbildningar och samhällstyper genomlida i dessa dagar bottnar i
framför allt medelklassens motstånd mot denna omvandlingsprocess,
vilken dock är nödvändig och betingad av produktionsformernas
omvandling och manschettproletariatets tillväxt i förhållande till
arbetarklassen.
Ett ytligt betraktande skulle kanske giva vid handen att den
marxska förutsägelsen om arbetarklassens tillväxt varit en felsyn.
Ty rationaliseringen måste mänskligt att döma komma att minska
kroppsarbetarnas antal både absolut och relativt i förhållande
till de anställda. Härmed skulle ju tanken på arbetarna som
formare av det nya samhället visa sig vara en illusion. Men nu sätter
en märklig omständighet in. De människor som befolka kontor och
byråer tvingas av det kapitalistiska samhällets inneboende dynamik
ned i ekonomiska förhållanden som endast kunna rubriceras som
proletära. På grund av sin genom miljö och uppfostran åstadkomna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:38:11 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1935/0031.html
