Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Lennart Althin: Gamla livsideal och nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världsbild har under det sista årtiondet denna samhällsgrupp gjort
motstånd mot sin proletarisering ej genom att rikta sig mot
kapitalismen utan mot arbetarna, som man ville föreställa sig vara
orsaken till det egna eländet. Att åsikten är felaktig behöver ju ej här
diskuteras men man bör dock ständigt ha klart för sig att de
fördomar, som de icke kroppsarbetande voro fyllda av, starkt hindrade
dem från att göra den nödvändiga frontförändring, som just i dessa
dagar håller på att ske. Om medelklassen under många år varit
den mest konservativa och arbetarfientliga i samhället så beror detta
framför allt på bundenheten vid livsideal, som historiskt sett äro
övervunna men icke därför försvaras med mindre energi av de
samhällsgrupper som frukta att bli deklasserade genom att lämna dem.
De intellektuella och halvintellektuella yrkena rekryterades till ännu
för några år sedan så gott som uteslutande ur klasser vars hela
livstyp var borgerlig och vars ekonomiska standard starkt
avgränsade dem nedåt mot arbetarna medan gränsen uppåt var flytande
och osäker. Begreppet "bildade", materialiserat i form av
realskole- och studentexamina, eventuellt också kompletterat med
högskolestudier, gav dessa människor en känsla av högre värde i förhållande till
de kroppsarbetande med deras lägre formella utbildning. Samtidigt
med att medelklassens eller låt oss hellre säga de anställdas
ekonomiska privilegier brutits sönder av kapitalismen i dess kamp för
att genom minskade löner öka de arbetsfrias profit ha också
bildningsgränserna blivit allt mera diffusa. Genom studiecirkelarbete
och folkhögskolor sätta sig arbetarna allt mer i besittning av de kun-
skaper, som medelklassen förr betraktat som det starkaste motivet
för sina förmånsställningar och därmed också för det överlägsna i
sin livstyp med dess arv av liberalistisk individualism, självhävdelse
och borgerligt romantisk idyll. Att värja dessa värden även sedan
de förlorat sina ekonomiska förutsättningar och sociologiska
innehåll har för medelklassen synts som en naturlig uppgift. Den
naturliga fienden blev under sådana förhållanden arbetarklassen såsom
bärare av konträra livsideal vilka schablonmässigt sammanfattades
under begreppet "socialism" men som i själva verket voro och äro av
industrialism och den samhälleliga kampen betingad kollektivism och
solidaritet i första rummet. Den stora process som medelklassen i
närvarande stund genomlever är att man på många håll inom den
är på väg att frigöra sig från sina tidigare livsmål och
individualistiska s. k. lyckoideal och under trycket av händelsernas gång lär sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
