Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Lennart Althin: Gamla livsideal och nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tendenser utlopp i tämligen sentimentala kamratskapsyttringar
som t. ex. vinterhjälpen, vars betydelse som uppfostringsinstrument
för att lära de alltjämt stora reaktionära skikten av borgerligheten
solidaritetens värde, dock ej bör underskattas. Men med fascismens
metoder lösas dock aldrig slutgiltigt de aktuella sociala problemen. De
vägar på vilka den nazistiska staten i närvarande stund är inne föra
endast bort från möjligheten av en hela det arbetande folkets
samling i social nyskaparvilja. Medelklassens socialistiska tendenser
förträngas och förvanskas och bulna kanske snart nog ut i nya
meningslösa judeförföljelser till otrolig fägnad för de kapitalistiska
makterna. Men därmed förskjuts endast en utveckling som till sist
dock måste komma om vi över huvud kunna tänka på att vår
kulturform också i framtiden skall hävda sin ledarställning i världen.
Så länge i verkligheten en motsättning består mellan
produktionsform och samhällsform, mellan rättsideal och rättsrealitet, kommer
icke samhällslivet i balans. Tidens oro kan med en viss
generalisering föras tillbaka på denna enkla formel liksom dess hela strävan
kan sägas vara en kamp för att uppnå en likformighet i dessa
väsentliga ting. Dess kärlek till i synnerhet medeltiden med dess till
synes fasta och enkla livsformer kan förklaras ut ur denna längtan
efter kongenialitet mellan livets materiella former och ideella
innehåll. Krisen i det moderna samhället, som aktualiserats genom den
ekonomiska katastrofen, har inträtt i sitt akuta stadium nu när
medelklassen och bönderna börjat gripas av samma livsideal, som sedan
femtio år burit arbetarklassen i dess strävanden. Att
industriarbetarna tidigast grepos av solidaritetens idealitet är helt naturligt då
de voro de första som genom omedelbar livsnärhet och upplevelse
av industrialismens kollektiva mentalitet redan från början av den
moderna kulturepoken blevo bärare av dess inneboende livstyp.
Krisen har brutit sönder underlaget för de andra samhällsgruppernas
individualistiska psyke och vad vi nu uppleva är att praktiskt taget
hela det arbetande folket sugits in i samma utvecklingsbana som
industrins arbetare vandrat under hela deras uppbyggnadskamp.
De fascistiska rörelserna ha tagit vara på dessa solidaritetstendenser
i medelklassen. Man behöver blott se på nazisternas stora slagord
- Gemeinnutz geht vor Eigennutz, Volksgemeinschaft - för att
förstå hur starkt man där vädjar till samhörighetskänslan. Men
nazismen med dess pendlande mellan olika intressegrupper vattnar ut
dessa begrepp till tom sentimentalitet eller rent sinnesförvirrat prat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
