Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Lennart Althin: Gamla livsideal och nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhörighetens och den förenade kampens betydelse. Men därmed
bortfalla de väsentliga psykologiska förutsättningarna för
antagonismen mot arbetarna och deras organisationssträvanden och
medelklassen är på väg att vända vapnen åt rätt håll nämligen mot det
bestående samhällssystemet som sådant, materialiserat i de små och
stafkt begränsade grupper som verkligen ha intresse av att
upprätthålla individualistiska äganderättsförhållanden i ett samhälle vars hela
produktionssystem förutsätter kollektivistiskt arbete, den enskildes
underordnande under det hela och en på längre sikt upplagd drift
ej blott av varje särskilt företag utan av hela produktionsgrenar och
ytterst av hela samhällets arbetsapparat.
Härmed ha förutsättningarna skapats för socialistiska
benägenheter inom medelklassen. Men samtidigt som dessa nya
känslostämningar växa fram leva alltjämt starka reminiscenser från
medelklassens liberala period, vilka bland annat yttra sig i hat mot den yttre
formen för de livsideal man redan själv börjar tillägna sig, d. v. s.
mot arbetarklassens politiska organ som rubriceras som "marxism"
och därefter bekämpas under tämligen grumlig kunskap om vad
denna marxism i själva verket innebär och att den i grund och
botten baserar sig på den mentalitet av sammanhållning och solidaritet
som varit de bärande i arbetarklassens kamp och som äro på väg
att vakna i de anställdas egna led. Det är i denna situation som
fascismen i olika skjortfärger dyker upp. Den laborerar på en gång
med medelklassens gamla reaktionära inställning och dess nya behov
av kollektiv samhörighet. Vag och känslomässigt betonad som
den är trevar den sig fram genom svårigheterna utan att utbilda
någon fast ideologi men också därför utan möjlighet att
målmedvetet värja sin självständighet, när den tages i bruk av konservativa
samhällsmakter. Medelklassens vilja till gemenskap och samhörighet
dams upp och riktas mot mål, som äro ofarliga för de härskande
som till exempel judefrågan i Tyskland. Rasproblemet har där
kommit att bli den allt överskuggande frågan och de starka
antikapitalistiska tendenserna som den tyska medelklassen bar på under tiden
före den 30 januari 1933 ha tills vidare gjorts ofarliga genom att
judarna framställas som några slags kapitalismens förstörare som
infört den sorgliga utveckling, vilken kastat medelklassen och även
arbetarna i arbetslöshet och nöd. Tills vidare tror den tyska
medelklassen på denna förenkling av problemen och föreställer sig att
den är socialistisk, när den bekämpar judarna och ger sina socialistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
