Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Litteratur - Riksdagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 Litteratur
och arbetsformer under perioden samt ständernas maktutövning. Det är
en diger volym — perioden omfattar också en aktningsvärd tidrymd
från 1719-1722 — som ger en systematiserad redogörelse för
riksdagsskickets utveckling på olika områden, för riksdagens skiftande
verksamhetsformer och befogenheter. En mycket samvetsgrann bearbetning av
det rika historiska materialet har gjorts. Redogörelsen har givetvis sitt
stora intresse, men det vore ett hopplöst företag art söka referera
densamma.
Sjunde bandet av det stora riksdagsverket är författat av G. Landberg
och avhandlar riksdagen under den gustavianska tiden, från Gustav III :s
statskupp 1772 till Adlersparrerevolutionen 1809, då Gustav IV Adolf
jagades från tronen. Detta band har mindre proportioner än de flesta
i riksdagshistoriens första avdelning, och det är förklarligt nog, då
riksdagen under denna period hade mycket liten betydelse. Gustav III
inkallade icke ständerna alltför ofta, och hans son var också varmt
besjälad av det konungsliga enväldets tanke. Riksdagen miste genom!
statskuppen 1772 sin konstitutionellt tryggade regelmässiga verksamhet
i statslivet, och dess historia under den gustavianska tiden blir därför
ganska mager. Den ansats art hävda sig, riksdagen gjorde 1789, ledde
till (nederlag, och Gustav III lyckades i stället genomdriva sin s. k.
säkerhetsakt, vilken gjorde ständerna ännu maktlösare.
Skildringen av den konstitutionella utvecklingen under den gustavianska
tiden inledes med en teckning av den kungliga revolutionens realpolitiska
förutsättningar, vilken utgår från den uppfattningen — angiven av
författaren själv — att den stora omvälvningen innerst var uttryck för »en
spontan koncentration av den svenska statsmakten inför faran av en till
synes hotande upplösning». Statsskickets brister skulle ha varit
påfallande, en klyfta mellan svenska folket och dess representation under
vidgande, och när partistriderna flammade upp med stor våldsamhet
strax efter Gustav III :s tronbestigning, så förekom i verkligheten —
menar författaren — ständerväldets egen upplösning, som logiskt måste
leda till den kungliga kuppen. Därom skulle det kanske gå att tvista,
men att förutsättningarna för kuppen voro gynnsamma bör vara ganska
oomtvistat. Författaren pekar på art statsvälvningen blev möjlig med
hjälp av en gynnsam intressekombination i huvudstaden, nämligen
adliga officerares och byråkratiska hattelements fruktan för följderna av
(mössornas seger i riksdagen. Man kan till detta kanske få knyta den
reflexionen, att statskupper icke sällan komma till ungefär på det sättet!
fursteintressen i kombination med byråkratiska och militära mot de
demokratiska folkintressena.
Författaren, som hyser mycken förståelse för den kungliga
statsvälvningen, erkänner dock, att den medförde »ett avbrott i utvecklingen av
krafter, som i mycket kunna sägas höra framtiden till». Ja, avbrottet
varade i 37 år, tills en ny revolution, 1809 års, kom till stånd och på
nytt frigjorde dessa krafter samt inledde en ny betydelsefull fas i den;
svenska riksdagens historia. Det är den som skildras i åttonde och sista
bandet i den första avdelningen av verket Sveriges riksdag.
Åsön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
