Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Händelser och spörsmål - Stadsfullmäktigevalen - Den polska diktaturens nya författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål
57>
De borgerliga ha emellertid alltjämt majoritet i 61 av de 114 städerna
eller i något mer än hälften av hela antalet städer.
Av de borgerliga partierna har folkpartiet ingenstädes majoritet, men
högern har lyckats bevara den i sex städer: Lidingö, Djursholm,
Vimmerby, Sollefteå, Haparanda (där f. ö. socialdemokraterna vid omval
förlorade ett mandat) samt Skanör-Falsterbo. Möjligen sitter högern ensam
med majoritet i någon eller några av de andra minsta städerna, för vilka
säker uppgift icke föreligger om de borgerligas uppdelning.
Allt talet om att valvinden vänt torde man med lugn kunna se bort från.
Väl gjorde socialdemokraterna några förluster även under november månad
men vann också mot slutet av valtiden. I stort sett måste man nog säga,
att det är ungefär samma tendens som kommit till synes hela tiden. Att
omvalen sällan ge socialdemokraterna någonting utan oftast medföra
förluster, ifall det gällt någon vid det ordinarie valet erövrad plats, är en»
gammal erfarenhet, som helt enkelt sammanhänger därmed, att reserverna
icke äro socialdemokratins i den utsträckning man tidigare trott. En
annan sanning bör dock kanske också understrykas nämligen den, att har
man en gång fått fram väljarna till valurnorna, brukar det också bli
möjligt att övertyga denn om det riktiga i art rösta med socialdemokraterna,
så ur partisynpunkt bör (man inte ta det på något sätt tragiskt, ifall ett
val imed livligare deltagande skulle medföra någon enstaka förlust för
partiet. Den är i regel möjlig att snabbt hämta igen.
Den polska diktatu- Polen, som sedan våren 1926 varit en diktatur
rens nya författning. imed en typisk demokratisk författning, är nu
äntligen berett att träda in i kretsen av de
stater, som rättsligen accepterat diktaturen. Regeringspartiets
författningsförslag, som varken 1929 eller 1931 kunde ernå den för
grundlagsändring erforderliga majoriteten i riksdagen, har i vår blivit
antaget av lantdagen (andra kammaren). I senaten har regeringen den för
grundlagsändring erforderliga 2/3 majoriteten. Det är alltså blott en
tidsfråga när den nya författningen skall få gällamde kraft.
Efter kriget då demokratin ännu var på modet i Europa välsignades
Polen liksom de flesta andra nybildade eller rekonstruerade stater med
en högst demokratisk författning, som genomförde maktfördelning,
medborgerliga rättigheter, parlamentarism och allmän rösträtt. Det är inte
så märkvärdigt att självstyret, för vilket icke ens Tyskland var moget,
icke passade Polen, som icke varit en fri stat sedan den tid, då det gjorde
sig beryktat genom sitt liberum veto och sina ständiga inbördesfejder,
och vars frihetshjältar, även om de kallade sig radikaler eller socialister,
voro representanter för lantadeln, ädlingar med värjan ganska löst i
skidan och med ett stolt förakt för de lärda luntorjnas språk. Någon}
egentlig parlamentarism utvecklade sig icke i Polen, och det torde
allmänt ha känts som en lättnad, när den socialrevolutionære hjälten från
frihetskampen marskalk Pilsudski våren 1926 helt resolut marscherade
mot Warschau för art ställa till rätta vad som inte var i hans smak.
Det gamla statsskicket fick besta. Regeringen nöjde sig med ett bemyn*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
