Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 30 dec. 1934 - Händelser och spörsmål - Den polska diktaturens nya författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 Händelser och spörsmål
digande att utfärda provisoriska lagar, vilka dock i efterhand skulle
godkännas av riksdagen, och icke ens den lagändring företogs, som skulle
möjliggjort för Pilsudski att acceptera presidentposten. Författningen
förbjöd nämligen presidenten att fungera som högste krigsherre. Pilsudski
som stödde sig på sin armé föredrog att avstå från glansen kring
statschefens person och som krigsminister behålla makten. Sedan dess har
han regerat diktatoriskt, en egensinnig, misstänksam, godmodig och
stark diktator. Någon opposition av större betydelse har inte försports
eller tillåtits göra sig hörd och den ursprungliga oppositionen från höger
har tystnat allteftersom Pilsudskis diktatur blivit mer konservativ. Den
var från första början både nationell och antikommunistisk och den
visade icke heller fram den socialpolitiska radikalism man möjligen
kunnat vänta. Även den polska utrikespolitiken har alltmer börjat ge
uttryck åt Pilsudskis diktatoriska vilja. Det fransk-amerikanskt
demokratiska Polen förde till en början i en intim allians med Frankrike en
utrikespolitik, som nära anslöt till Nationernas förbund, som ansågs
utgöra den säkraste garantin mot de revisionistiska strävandena.
Sedermera har Polen emellertid alltmer närmat sig urfienden Tyskland och
i ett gott förhållande till detta land sökt säkra sig mot en
gränsreglering i Ostpreussen och Schlesien. I viss mån måste psykologiska motiv
sökas för denna kursändring. Den tyska diktaturen tycks trots dess
utrikespolitiska aggressivitet förefalla polackerna mer sympatisk än
Wei-marrepubliken. Härtill kommer att Pilsudski personligen och den klass
han tillhör när en oförsonlig fiendskap till Ryssland. Man har på känn
att Sovjetunionen inte anser sina gränser med Polen definitiva.
Frankrikes ryska allianspolitik är därför ägnad att stöta bort Polen från
Frankrike. Man hoppas leda den tyska revanschpolitiken åt annat håll än åt
öster och tror att, om Tyskland trots allt skulle anfalla Polen, Frankrike
och Tysklands övriga fiender även i frånvaron av ett Öst-Locarno skola
uppträda till de polska gränsernas försvar. De betydande franska
kapitalinvesteringarna i Polen utgöra ett stod åt detta antagande. Det
ofinkänsliga och inkonventionella anförande i minoritetsfrågan Polens
utrikesminister överste Beck höll i Geneve under årets
förbundsförsamling klarlägger otvetydigt den polska utrikespolitikens nya tendenser.,
Pilsudski låter sig icke längre representera av leende diplomater. Hans
hetlevrade och lite klumpiga sändebud äro beredda att lämna det gröna
bordet för högkvarteret bakom taggtråden — eller äro angelägna att
åtminstone ge sig sken av art utan bitterhet kunna bryta med
Nationernas förbunds freds- och säkerhetspolitik.
Att den polska diktaturen i detta läge söker konsolidera sin
maktställning genom en klart diktatorisk författning är självfallet. Det är bära;
märkvärdigt att det sker först nu, ty motståndet i riksdagen kan i själva
verket icke ha varit avgörande. När författningsförslaget, som i sin nu*
varande lydelse huvudsakligen utarbetats vid privata sammankomster
mellan regeringstrogna jurister och politiker, i år förelades lantdagen,
invände oppositionen, art förslaget icke tillkommit i laga ordning. Då
denna anmärkning inte ledde till någonting lämnade oppositionen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
