Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Stefan Oljelund: Arbetstiden och rationaliseringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Stefan Oljelund
och återgå till normal arbetstid. Med återvändande bättre
konjunkturer erhöll den överflödiga arbetskraften sysselsättning inom andra
företag i samma industri eller i andra verksamhetsgrenar.
Detta är ett enkelt tecknat förlopp av de kriser, som hittills dragit
förbi. Återhämtningen efter den djupgående krisen åren 1921—1923
följde i stort sett samma linjer.
Företer då den kris vi nu uppleva eller ha upplevat några andra
drag? Så är nog fallet. Tänk blott på alla hinder, som lagts i
vägen för de internationella handelsförbindelserna. Mfen det bestrides
att krisen och arbetstiden stå i något förhållande till varandra. Ett
särskilt drag framträder i krisbilden som ej är nytt, men i hög
grad skärpt — rationaliseringen. Oftast är det med hänvisning till
denna som kraven på kortare arbetstid resas. Innan den saken
behandlas är det emellertid lämpligt med några förklarande ord.
Det förutsattes även från anhängarna av arbetstidsförkortningen
att den skall tjäna som hjälp att komma igenom krisen. Den är,
medge även dessa, inte i och för sig ett konjunkturstimulerande
medel. De tro inte att människor få det bättre genom att arbeta
mindre. Tankegången är denna: de stora skarorna arbetslösa måste
bringas i arbete. Så länge de gå utanför det produktiva arbetslivet,
måste de ha understöd i en eller annan form och detta understöd
kan endast komma från de arbetande. Det är då bättre att så
fördela arbetet, att den arbetslöse kommer in i produktionen och blir
i tillfälle att själv förtjäna det levebröd som han i alla fall måste
ha. Härigenom skapas köpkraft och denna kommer att verka så
att produktionen på nytt kommer i gång. I och med den ökade
efterfrågan, blir det mera arbete och med detta följer att arbetstiden på
nytt kan förlängas och de arbetande uppnå högre inkomster. Med
högre inkomster följer större efterfrågan på varor och med större
efterfrågan mera arbete ete. Så bar välståndsmaskineriet kommit
i gång, och det är bära att fortsätta till nästa kris. Denna tankegång
är således till sin kärna densamma, som den som tagit sig uttryck
i enskilda företags driftsinskränkningar och arbetstidsförkortning.
Men det kan även tänkas att arbetstiden i högt rationaliserade
företag varaktigt måste sänkas. Senast har Svenska Morgonbladet
i några högst förenklade rader givit uttryck åt en sådan övertygelse.
"Konsekvensen av maskintekniken är blott en: arbetstiden måste förkortas,
arbetsmängden delas upp på alla arbetsdugliga. Så långt äro alla med. Nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
