Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Magnus Nilsson: Myten om massmänniskans makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på arbetskraft. De fackliga organisationernas makt är skäligen
begränsad, det måste envar som förmår betrakta saken något så
när objektivt och icke ser på spelet genom hatets eller skräckens
ojämna ruta medge, och talet om diktatur och tyranni från det
hållet måste, i stort sett, betecknas såsom nonsens. Och det oavlåtligt
stegrade överflödet på arbetskraft reducerar som sagt oupphörligt
massmänniskans möjligheter att hävda sig s. a. s. kollektivt.
Arbetslösheten utsätter organisationen för en inre påfrestning, som högst
väsentligt minskar den yttre slagkraften.
Ej ens i egenskap av konsument har massmänniskan något
avgörande inflytande: hennes behov dirigeras av smarta propagandister
och annonsörer. Hennes chanser att göra sin egen vilja gällande
— då hon består sig med en sådan — äro närmast obefintliga.
Det är väl främst på politiken man tänker, då man förkunnar, att
vår tid är massmäniskans. I åtminstone de demokratiskt styrda
staterna är det hon som bestämmer — n. b formellt. Men även
denna makt är villkorlig. Man kan icke förneka att det i mycket
stor utsträckning är enstaka personer — ur de högre kvalificerades
lilla krets — som genom i synnerhet tidningspressen utöva det
bestämmande inflytandet på väljarmassorna, även om dessa tro sig
handla helt och hållet av egen drift.
Härmed har man givetvis icke velat förneka demokratins värde
eller jämställa den med diktaturen. Det fåtal som utövar det
dominerande inflytandet på skeendet i en demokrati gör detta — i regel,
om också inte alltid — på grund av sin andliga överlägsenhet, medan
diktatorns makt vilar på bajonettspetsarna. Skillnaden är väsentlig.
I förbigående kan nämnas att den sovjetryska regeringen för en
tid sedan utfärdade ett dekret som avsåg att (inom näringslivet)
"skärpa de ledande personligheternas ansvarighet". Hos
kommunismen har ju massan hittills förgudats, åtminstone i teorin, men nu
börja även där "personligheterna" träda fram ur kaos. En ganska
god illustration till talet om massans stigande herravälde!
Även på slagfältet synes massmänniskan förlora i betydelse.
Visserligen var väl det senaste stora kriget på sätt och vis ett
massarméernas krig, men det var i än högre grad ett teknikens. Det var
teknikerna och organisatörerna som spelade den avgörande rollen —
således undantagsmänniskorna. Massmänniskorna voro endast
brickor i spelet. Och nästa krig, vilket ju ibland betraktas som nära
förestående, torde i än högre grad komma att domineras av de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
