Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Magnus Nilsson: Myten om massmänniskans makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— i synnerhet chansen att "komma sig upp" — är givet.
Åsikterna formas nog hos de flesta av den egna erfarenheten och det
egna intresset.
Det vore dock säkerligen att förenkla problemet allt för mycket
om man inbillade sig att det bara behövdes att de intellektuella
finge det sämre för att de skulle acceptera socialismen. Ute i
världen, enkannerligen i Tyskland, synas de ha gjort motsatsen, fast
detta kanske har sina speciella orsaker, bl. a. nazismens fenomenala
skicklighet att pådyvla just socialismen skulden för landets och
folkets misär. Där har proletariseringen lett till — nazifiering.
Vidare ha vi det tungt vägande och praktiskt betonade skälet
att en antikapitalistisk inställning begripligt nog utgör en merit av
synnerligen tvivelaktigt värde för den — t. ex. en ingenjör eller
tekniker — som söker plats i ett privatkapitalistiskt företag. Den
som är behäftad med en sådan övertygelse gör nog klokast i att
stoppa denna i bakfickan då han är ute i detta ärende. Erhåller
han då platsen torde han dels icke få så mycken tid och så mycket
intresse över för sociala frågor, och dels kommer han i en sådan
relation till arbetarna och socialismen att hans eventuella sympatier
ställas på hårda hållfasthetsprov. Vad speciellt arbetsledaren och
teknikern beträffar, så har han det något diskutabla nöjet att få
utgöra friholt mellan företagaren och arbetarna, och som han är
den förstnämndes trotjänare och dessutom för sin omedelbara
existens beroende av denne ligger det nog nära till hands att
identifiera sina egna intressen med arbetsgivarens. Till på köpet ha
arbetarna en viss benägenhet att låta sitt missnöje gå ut över den
som står dem närmast: arbetsbefälet. Ingen av dessa faktorer är
just ägnad att närma handens och hjärnans arbetare till varandra.
Möjligen har den socialistiska propagandan varit i allt för hög
grad avpassad för kroppsarbetarens tänkesätt och en smula ensidigt
tagit opp dennes synpunkter på de samhälleliga frågorna.
Därigenom ha de andra samhällsgrupperna fått den uppfattningen att
socialismen syftade endast till att helt enkelt vända upp och ner
på de rådande förhållandena och introducera ett massans förtryck
i stället för ett fåtalets — en villfarelse som också målmedvetet
och systematiskt understötts av den borgerliga pressen. Vinsten
av en sådan förändring torde te sig skäligen diskutabel för de flesta,
vilket knappast är att undra på. Som bekant är detta en
missuppfattning av socialismens verkliga syften, men vår inställning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
