- Project Runeberg -  Tiden / Tjugosjunde årgången. 1935 /
83

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Magnus Nilsson: Myten om massmänniskans makt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kvalificerade. De äro båda lika nödvändiga, såväl för det framtida som för
det nuvarande samhället, och bådas medverkan är därför oumbärlig
vid förverkligandet av det förra. De intellektuella måste alltså med
i vår rörelse. Detta betyder självfallet icke att denna bör eller får
bli något annat än vad den hittills varit, nämligen en rörelse uppburen
av det arbetande folket och kämpande för dettas intressen. Ty
arbetare och kroppsarbetare äro dock icke synonyma begrepp: en
kroppsarbetare är visserligen alltid en arbetare, men en arbetare
behöver därför icke nödvändigt vara en kroppsarbetare — något som
det borde vara lätt att inse. Vilket krävande arbete utför icke t. ex.
teknikern i den moderna produktionen och organisatören i
distributionen! Det vore liktydigt med undergång om den s. k. klasskampen
bleve en strid mellan dem som vanligen betecknas som handens
arbetare och de som kallas för hjärnans. Denna kamp bör i stället —
i allra största korthet uttryckt — stå mellan å ena sidan de som skapa
men icke äga och å den andra de som äga men icke skapa. Hur
grymt än parollen att handens och hjärnans arbetare böra räcka
varandra handen missbrukats under senaste år, har den dock icke förlorat
sitt berättigande. En sanning kan missbrukas i bedrägligt syfte, men
den fortfar i alla fall att vara en sanning.

Vi måste nog erkänna att inslaget av intellektuella i vår rörelse
är otillräckligt. Vi ha visserligen en hel del sådana, men de
förekomma icke i en proportion som kan anses tillfredsställande med
hänsyn tagen till relationstalet mellan de båda grupperna ute i det
levande livet i våra dagars samhälle. Och framför allt synes en så
ytterligt viktig grupp som teknikerna vara sparsamt företrädd. Att
detta är en betänklig brist för en rörelse sådan som den socialistiska
är uppenbart.

Det är inte svårt att hitta orsaker till detta missförhållande; tyvärr
torde det bli svårare att avskaffa dem. Därmed har man givetvis
icke påstått att det senare heller är omöjligt.

Ett av de vanligare skälen för de intellektuellas avböjande
inställning mot socialismen är väl, att de hittills icke haft anledning känna
sig särdeles vanlottade under det rådande samhällssystemet. Även
om de i regel endast varit kapitalistens tjänare ha de dock varit
relativt väl avlönade sådana. De ha haft en skaplig inkomst och
en något så när tryggad existens, drägliga
tjänstgöringsförhållanden och vissa möjligheter att avancera. Att detta betytt ofantligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 16:38:11 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1935/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free