Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Hilding Johannesson: Partibelöningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Partibelöningar 89
Man skall icke förvåna sig alltför mycket över att en
socialdemokratisk majoritet, vars uppfattning om hur en befattningshavare bör
sköta sin tjänst är rakt motsatt den, som hyses av den borgerliga
kandidaten, finner det en smula olustigt att välja honom, lika litet
som man bör förvåna sig över den olust, de borgerliga känna inför
valet av en socialdemokrat. Antag t. ex. att det gäller att välja en
avlönad funktionär i en fattigvårdsstyrelse med uppgift för denne
att handha utdelning av understöd och utöva vederbörlig kontroll.
En borgerlig tjänsteman anser sin främsta uppgift vara att
tillvarataga samhällets intressen gentemot understödstagarna genom att
utdela så små och få understöd som möjligt och att icke bära noga
utan kanske även närgånget kontrollera behovet. Här gäller det ju
understödstagare, och de få finna sig i denna förnedrande
behandling— eller avstå från understöd. Man skall icke lägga hyende
under lättjan! Att denna närgångna kontroll stundom kan medföra,
att understödstagarna få vänta orimligt länge på att få sina fall
behandlade och att de påsättas en stämpel, som gör vägen till
samhällets knappt dukade understödsbord onödigt mödosam och hård —■
vad angår det denna byråkrati, som satts att tillvarataga samhällets
intresse gentemot de gamla utslitna! Genom denna procedur håller
han fattigvårdsutgifterna vid lägsta möjliga summa och får vid sin
avgång en vacker runa i den borgerliga pressen för sitt nit och
uppoffrande arbete i samhällets tjänst. Är det icke bevis nog för att
man haft rätt man på rätt plats!
För välj arma joriteten med den socialdemokratiska uppfattningen
ställer sig problemet något annorlunda. Enligt dess uppfattning skola
icke samhällets utgifter hållas nere på bekostnad av vad mänsklig
humanitet och samhällelig solidaritet kräva. Understödstagaren är
för den icke blott en på samhället tärande individ, som kan
behandlas lite hur som helst. I de flesta fall är han en utsliten människa,
som skänkte samhället eller dess kapitalistiska makthavare sin
ungdoms energi och sin mannaålders kraft, tills han som gammal och
orkeslös eller sjuklig kastades på skräphögen. Det är inte mer än
rimligt, att samhället ger honom tillbaka, vad han kan få av det,
som han själv en gång givit. Inte är det väl under dessa
omständigheter så underligt, om den socialdemokratiska majoriteten icke bära
tar hänsyn till den sökandes rent formella kvalifikationer utan även
till hans enligt dess mening personliga lämplighet för uppgiften?
Detta gäller naturligtvis icke blott det fall, som här fått
exemplifiera tankegången, utan de allra flesta, även om det anförda exemplet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
