Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ställen hos O. y G., som jag kommenterar, förbigår A. med andlös tystnad.
Vem som helst begriper ju, att slikt icke är till båtnad för den sakliga
diskussionen. Min huvudinvändning mot O. y G. är, som måste framgått
av recensionen, att han, så vitt jag kunnat se, icke någonstädes undersöker
sambandet mellan kapitalismen och de fascistiska rörelser, som har intresse
av att hålla massan nere på en låg intellektuell nivå. Jag hänvisade till
Hitlers oförblommerade uttalanden om den fascistiska propagandans mål
och medel, dess metod att utnyttja den påverkbara massan. O. y G.
däremot utgår från massans revolt mot kulturella värden och institutioner som
ett primärfaktum; denna ödesdigra revolt är för honom en
livsmanifestation, punkt och slut. Det är detta som föranleder mitt omdöme.
Då O. y G. också finner, att genomsnittsmänniskan aldrig tillförne »varit
i stånd att med sådan lätthet lösa sina ekonomiska problem» och annat
dylikt — se kap. »Analysen av massmänniskan börjar» — ansåg jag mig
ha funnit ytterligare belägg för den åsikten, att spanjorens synförmåga
var något svagt utvecklad. Man må icke som A. invända, att problemet
massarbetslöshet icke förelåg 1927—28, då verket skrevs. Speciellt
1920-talet, rationaliseringens epok, har träget brottats med problemet. F. ö.,
om situationen 1934 så i grund förändrats, som A. vill göra troligt, hade
väl en normal litterär ambition förmått O. y G. att korrigera
framställningen för de nya upplagorna. Vad slutligen beträffar A:s påstående,
att problemet massarbetslöshet »icke faller inom ramen för bokens
betraktelser», så vill jag därtill genmäla, att detta tvärtom enligt varje slags
socialistiskt färgad uppfattning avgjort bort stå i undersökningens
centrum. Och till detta vill jag ytterligare foga att A. inte för den skull skall
vara så bergsäker på att jag »kapitalt missförstått» O. y G. Från
socialistisk synpunkt har jag kritiserat honom, det är allt.
Det har däremot icke A. gjort. Och det är väl därför han anser sig
kunna ånyo »utan minsta reservation» rekommendera arbetet i fråga.
Men man skall förstå rätt: det är naturligtvis icke för sin opposition
mot yverborenhet och våldsdyrkan O. y G. här blivit kritiserad. För
sitt ställningstagande därvidlag hade också jag anledning att framhålla
hans förtjänster (se rec.) Men inte behöver man väl därför sluka honom
med hull och hår? Och inte behöver man väl anse, att det måste tyda
på »bornerat läseri», när någon söker påvisa svagheter i ett arbete; låt
vara att det i vissa delar är förtjänstfullt. O. y G:s verk kanske är
bättre än vad som kom till synes i min recension. Jag hade emellertid
mycket litet utrymme till förfogande — långa artiklar kan ju lättare
väga förtjänster och fel — och vidare har den omständigheten att nittio
procent av alla reicensioiner är panegyriker kommit mig att misstänka,
att en kritisk inställning just nu vore av nöden. Ett verks förtjänster
springer lätt nog i ögonen, och O. y G. har, som de flesta, överhöljts
med blomster. Bristerna däremot undgår flertalet läsare. O. y G:s
svagheter tycks ju ha undgått t. o. m. Alf Ahlberg.
Ax. Sbg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
