Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 25 jan. 1935 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Från läsarna
lighet. Och detta även om denna boks författare icke skulle råka vara
någon rättrogen socialist. Låt oss inte förfalla till bornerat läserij!
Brunnsvik 12 jan. 1935.
Alf Ahlberg.
Svar till Alf Ahlberg.
Det är mycket möjli,gt, art det kan verka egendomligt att se Ortega y
Gasset betecknas som »ärkereaktipnär». Jag har i varje fall inte kallalt
honom så, och jag har mig inte heller bekant, vern sam gjort det,
Däremot har jag i, den anmälan Alf Ahlberg ondgör sig över framhållit,
att O. y G:s imetod tjänar reaktionära intressen; om detta är spanjoren
ined- eller omedvetet, vågar jag ej säga.
A. understryker med skärpa O. y G:s insats i den spanska revolutionen,
och när jag i min anmälan betecknade honom närmast som liberal
demokrat — ett fatalt misstag, får jag nu höra — så innebar detta givetvis
både klander och beröm. Emellertid påstår A., att spanjoren anser att
»liberalismen måste övervinnas». Själv säger O. y G., art »det nittonde
århundradets liberalism måste övervinnas» (s. 89), och det är något helt
annat. Han skulle — enligt A. — dock vilja art detta skedde genom art
man i nya former upptoge liberalismens bestående värden. Redan av
A:s citat framgår, att spanjoren råder Europa att »bevara det väsentliga
i sin liberalism». Ett par andra citat må förtydliga meningen: »den
liberala demokratin, som grundar sig på teknikens skapelser, representerar
den högsta hittills kända formen för mänsklig sammanlevnad... denna
sammanlevnadsform behöver icke vara den bästa tänkbara men varje bättre
måste nödvändigtvis tillvarata dess grundläggande principer» (s. 48).
»Den politiska form, som förkroppsligar viljan till gemenskap i dess
högsta form, är den liberala demokratin. Den visar viljan att ta hänsyn
till medmänniskorna i dess fulla utveckling och är urtypen för indirekt
aktion.» (s. 71). Därjmed kan lämpligen jämföras ett citat ur kapitlet
»Den största faran: stateni»(!): »Detta är den största fara som i våra
4agar hatar kulturen: livets förstatligande; statens inblandning i allt,
absorberandet av alla spontana sociala impulser genom staten. Detta
innebär, art den historiska spontaniteten, soim i sista hand bär upp, ger
näring åt och driver fram mänsklighetens öde, undertryckes.» (s. 115). Det
sista är, sojm envar märker, en ordentlig känga åt socialismen. A. är
således knappast lycklig när han söker bemöta min karakteristik av O. y G.
som en borgerlig liberal demokrat.
Sen var det de förträffliga lagarna. Men har inte A. observerat, att
det är O. y G. själv, som formulerat frasen att en bättre tid »begynner av
sig själv» (s. 111)? Om detta är oförenligt med hans omvittnade
revolutionära aktivitet, kan sannerligen inte jag göra något åt den saken. Jag
har endast påpekat det metafysiska i själva tankegången, och det är det
som upprört A.
Därmed vill jag framhålla den stora svagheten i A:s replik. Han citerar
bära några av mina sammanfattande omdömen; däremot befattar han sig
alis icke med hur jag kommit till min uppfattning. Med andra ord: de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
