Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Victor Svanberg: Skall poesi begripas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall poesi begripas?
147
Dedikation av Gunnar Ekelöf börjar med en mardröm:
Ett öga rullar över golvet, jag vrider mig inåt.
Dörren är stängda läppar, lövet är tungt att bära.
Sakta växer hår och naglar in i tystnaden.
Nästa dikt är född ur morgonolust "Mellan fem och sju". En
hel del följande poem ha ungefär samma grundstämning: olust,
andlig förlamning. Vi ha nyss sett flera skalder av än äldre typ brottas
med samma problem, man må kalla det kulturtrötthet,
improduktivitet eller hämning. Det nya hos surrealisten är nu, att han låter bli
att brottas. Han accepterar improduktiviteten. Han vill ingenting
(tror han). Den första, franska, surrealisten konstaterade, att när
han ville dikta, stod hans fantasi stilla. Han lät därför bli att vilja.
Och se, då skedde ett under. Visioner flödade över honom,
fantasier utan all logik. En kvinna satt fastväxt i fönsterrutan, och utan
att blinka satte surrealisten henne på papperet. Ett öga rullar utåt
golvet, och den svenska surrealisten sätter det utan att blinka på
papperet.
En så metodlös metod skulle nu visserligen aldrig ha bildat skola,
om inte dess utövare bakom sina fantasiers oförnuft anade ett dolt
förnuft, en hemlig logik. Diktarnyckerna skulle vara uttryck för
samma slags undermedvetna komplexbildningar som dem den
psykoanalyserande själsläkaren arbetar på att avslöja i sjuka sinnen.
Det är lätt att se, att parallellen haltar. Läkaren, som
psykoanalyserar, vill veta något om sin patient och kan få veta något genom
sitt sätt att fråga. Men läsaren av en surrealistisk dikt måste
nöjas med vad diktaren behagar servera. Han har ingen möjlighet att
komma bakom de oförnuftiga fantasierna. Han skall akta sig att
vilja veta.
En helt annan sak är, att dessa fantasier i och för sig kunna
vara vackra, som arabesker. Ekelöf äger en mytskapande fantasi,
som för tanken till Hölderlin eller Stagnelius. Molnen, stjärnorna,
jorden, havet och solen bli levande väsen, talande, älskande,
stridande, och diktaren lever bland dem som urtidskonung i havsdjupens
grottor och i aftonrodnadens ugn. När romantikerna för hundra
år sedan sammansatte sådana legender, menade de blodigt allvar.
Vad menar Ekelöf? I ett motto från Rimbaud säger han sig vilja
vara "siare", och han talar några gånger högtidligt om en framtid,
då människorna skola vara lyckligare än i den ångest, som nu fam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
