Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Victor Svanberg: Skall poesi begripas?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Victor Svanberg
nar dem. Men är det ett evangelium han förkunnar, varför
förkunnar han det under oförnuftets sju insegel? Vill han frälsa
människorna från livsångesten, äro verkligen bizarra mytologiska fantasier,
om än aldrig så suggestiva, en väg till frälsningen? Åt några få
finsmakare kunna de kanske skänka ett par ögonblick av glömska,
det är allt. Om det är sant, att han drömmer om
"en framtid
då enkelheten evigt skall bli vår",
varför gör han sin poesi så invecklad? Är det något slags
ställföreträdande lidande? Det är sant, åtminstone en "Sång" har klang
av enkel storhet, men var är surrealismen i den?
Harry Martinsson förefaller i N a t u r att genomgå en lätt
surrealistisk feber, något som hans naturell måste ha gjort honom
mottaglig för. Dock finns alltid en kärna av begriplighet i en dikt av
honom, och i den barnens värld, där han söker sin friskaste
inspiration, "Barn om natten", "Vallgossesvärdet", "Solen och pojken i
byn", ha aldrig förnuftets lagar härskat och behöva ej härska, vilket
däremot är oundgängligt i de vuxnas värld.
Vår tids ångest varken uttrycks eller övervinns av nycker ur det
undermedvetna. Hos unga poeter, som ur rent konstnärlig synpunkt
äro Ekelöf och Martinson himmelsvitt underlägsna, finner man
likväl en rakt på sak gående klagan över ensamhet och böne from
solidaritet, som gripa mera. Sten Söderberg (Pengar) mumlar
bittert :
Min kris är ingen andlig kris,
vern tror ni har tid med sånt?
Vad bryr oss väl en andlig spis
som inte ger oss tröst på något vis
Min kris är infla-deflation.
Min kris är ingen andlig kris,
min kris är rutten på sitt eget vis,
sitt tunga vis,
kris.
Det är ett uttryck för vad man behagar kalla materialism, men
det är befriande att läsa det, när man kommer från Lindorms
belåtna försäkran, att människan kan leva utan bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
