Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Oscar E-son Tjärdal: Lantarbetarnas ställning till socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regering och riksdag förmå att inom den närmaste tiden ägna
lantarbetarna, kommer att bli bestämmande för deras fortsatta
ställningstagande, och det upplysningsarbete, vilket kan bedrivas nu,
kommer att ge de rikaste frukterna. — Även om anslutningen till
Lantarbetarförbundet är relativt ringa, så har det i alla fall nu nått
stabilitet och bl. a. inriktat sin verksamhet på meddelandet av
kunskaper. Genom arbetarkommunerna kunde också ett för vår rörelse
gagneligt arbete utföras — utöver det som redan bedrives. Och
den socialdemokratiska tidningspressen måste på landsbygden i ännu
långt högre grad än vad som är fallet ersätta den borgerliga och
arbetas in hos dem som ännu inte alls hålla sig med tidning.
Det försämrade läget på arbetsmarknaden har haft en
genomgripande betydelse för lantarbetarna. Redan strax efter kriget
visade sig svårigheter genom att möjligheterna till emigration
beskuros och övergången av arbetskraft från jordbruket till främst
industrin och samfärdseln täpptes till. Tidigare än vad som var
officiellt bekant var arbetslösheten bland isynnerhet yngre
lantarbetare mycket betydande och medförde ödesdigra verkningar.
Arbetsbristen verkade främst så, att lantarbetarna kommo in under nytt
beroende, vilket hade lättat under föregående tider då möjligheter
funnos för dem att övergå till andra näringar eller att resa till
Amerika. Det hade rått knapphet på arbetskraft vid jordbruket
och de företagare som ville ha arbetskraft och välkvalificerad sådan
måste möda sig om ett humant bemötande och att hålla bostäderna
i ett drägligt skick. Även övriga villkor reglerades av lagen om
tillgång och efterfrågan på ett för lantarbetarna jämförelsevis
gynnsamt sätt. Med överflödet på arbetskraft, som bjöd ut sig till det
"oskyddade" jordbruket, inträdde raskt en allmän försumpning inom
arbetslivet. När så jordbrukskrisen inträdde kunde företagarna
genom att ge denna all skuld lätt komma ifrån även de enklaste
skyldigheter gent emot sina arbetare. Den inom det större jordbruket
icke obetydliga rationaliseringen bidrog också till att arbetskraften
kom att utnyttjas mera hänsynslöst. Nog sagt: bland lantarbetarna
började en ny slavkänsla att äta sig in, som bröts — åtminstone i
viss grad — först sedan statsmakterna ordnat med den
arbetslöshetshjälp, som nu står till buds.
Ända till den senaste svårartade krisen med dess omfattande
arbetslöshet förde lantarbetarna ett särskilt i vissa trakter påtagligt
nomadiserande liv. Så sent som år 1930 utgav kyrkoherde Rob.
Littmarck från trycket en utredning av social-statistisk karaktär,
som tog sikte på att klargöra orsakerna till lantarbetarnas onaturligt
stora flyttningsfrekvens. Undersökningarna omfattade åren 1925—
1929 och bekostades med statsmedel. Det kan ha sitt intresse att
här nämna om detta ännu för ett halvt decennium tillbaka
existerande problem, av vilket även socialdemokraterna i riksdagen voro
intresserade. Nu är frågan praktiskt taget ur världen och kommer
nog inte igen. Av allt att döma (rapporterna från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
