Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Oscar E-son Tjärdal: Lantarbetarnas ställning till socialismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetsförmedlingarna) är det nu inget större antal lantarbetare, som ta risken
med uppsägning; de hålla envist på sina en gång förvärvade platser
såvida arbets- och löneförhållandena äro något så när drägliga. (En
del s. k. genomfartsgårdar existera dock fortfarande, d. v. s. sådana
som ge arbetarna allt för eländiga villkor). Lantarbetarkåren har
blivit bofast. Och detta är en händelse, som är av stor betydelse
för vårt, d. v. s. socialdemokratiska partiets vidkommande. Vad
innebär den?
Man kan åtminstone ånge fyra verksamhetsområden inom
arbetarrörelsen, där lantarbetarna lämnat större insatser under de senaste
åren tack vare att de blivit mera bofasta: det politiska med
anslutning till arbetarkommun och deltagande i val; det fackliga med
växande stabilitet inom avdelningarna, emedan medlemmarna nu
"Växa ihop" med varandra då de stanna på samma plats längre tid;
det kommunala livet, där lantarbetarna tidigare icke medverkat, och
den kulturella rörelsen, som nu kan samla till sig även jordbrukets
arbetare. Jag vill försöka att kortfattat utveckla mina iakttagelser
i ovan nämnda hänseenden, emedan jag tror det är av vikt att vi
lära känna läget inom lantarbetarkåren för att med bästa resultat
kunna bedriva det arbete, som skall knyta lantarbetarna allt fastare
till partiet.
Det vore önskvärt om lantarbetarna i större utsträckning än vad
som nu är möjligt kunde få arbetslivet reglerat genom en stark
facklig organisation. Som i förbigående nämnts äro emellertid
hindren många i den fackliga rörelsens väg. Man torde dock inte
göra sig skyldig till för stor optimism, om man förutspår en
visserligen långsam men dock jämn och stadig tillväxt för närmaste
framtiden. En betingelse för denna skulle just ligga i den större
bofasthet, som lantarbetaren nu har nått. I vårt gemensamma arbete
för lantarbetarkårens höjande upp till en tillfredsställande
levnadsstandard bör den inifrån de egna leden burna fackföreningsrörelsen
bilda stommen. Allt möjligt bistånd bör därför också ges denna
gren i rörelsen. Bl. a. bör fackförbundet vara det lämpligaste
organet för meddelandet av kunskaper och bildning, i synnerhet som
studier i den egna näringens, d. v. s. jordbrukets, teknik och ekonomi
i framtiden bör vinna i omfattning och intensitet. Utvecklingen ger
dock vid handen, att många frågor av största betydelse för
lantarbetarna ha utsikter att vinna lösning på andra vägar än den
fackliga. I denna tro söker sig ett allt större antal mot den politiska
och kommunala verksamheten. Vid senaste val till riksdagens andra
kammare skedde en verklig strömning av lantarbetare till
socialdemokratiska partiet. Senaste landstingsval visar att det inte var
fråga om en tillfällig kastvind. Så vitt man kan döma av enstaka
rapporter ha lantarbetarna hävdat sig mycket bra även vid valet
av kommunala representanter. Men det bör upprepas: ingen göre
sig för säker! Det beror på det intresse som partiets ledning
inbegripet lantarbetarnas egna representanter komma att inom närmaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
