Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 3, 25 febr. 1935
- Ragnar Casparsson: Rationaliseringen och fackföreningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RATIONALISERINGEN OCH
FACKFÖRENINGSRÖRELSEN
Vår store landsman Esaias Tegnér präglade en gång det bekanta
uttrycket om ordets makt över tanken. Han förklarade också, att
det dunkelt sagda var det dunkelt tänkta. När det gäller politiska
och sociala företeelser har man ofta skäl att erinra sig dessa
visdomsord. Det är tyvärr alltför sant, att slagord och schabloner ha
ett starkt inflytande över opinionsbildningen. Ett slagord skapas på
en aktuell situation. Det ligger ju i slagordets natur, att det vinner
spridning. Det upprepas och anammas ofta kritiklöst av stora
befolkningslager. Vi ha många bevis för att frågor, som aktualiserats
på detta sätt, lika plötsligt förlorat allt intresse. För någon tid
sedan diskuterades i pressen, vid möten, ja t. o. m. vid en av
regeringen inkallad konferens, frågan om samförstånd mellan
arbetsmarknadens dominerande parter, arbetare och arbetsgivare.
Mondismen, som uppkallats efter ett på sin tid uppseendeväckande initiativ
av lord Melchett, var då ett problem för varje socialt intresserad
medborgare. I dag vore det väl utsiktslöst att försöka samla en
publik för att diskutera mondismen. Detta behöver naturligtvis icke
betyda att mondismen är definitivt gravlagd.
Under inflytande av den ekonomiska krisen diskuterade man i
Amerika för ett par år sedan ett nytt begrepp, som kallades
teknokratin. Frågan fick stor aktualitet även i Europa. Det hörde en
tid till modet att lärda sällskap — ja, naturligtvis även mindre lärda
— skulle bekanta sig med frågan om den teknologiska utvecklingens
inflytande på arbetstillgången. Teknokratin förefaller att numera
vara en överlevad företeelse. Enligt min mening kan man
beträffande rationaliseringsproblemet spåra ungefär liknande tendenser.
Det finns på alla språk stora och lärda avhandlingar rörande
rationaliseringens väsen och betydelse. I allmänhet synes man vara av
den uppfattningen, att rationaliseringen är en för vår tid typisk
metod att fullkomna produktionsprocessen.
Den amerikanske föregångsmannen ifråga om vetenskaplig
arbetsledning, d:r Frederik W. Taylor, har varnat mot att förväxla
rationaliseringen med vanliga strävanden att planmässigt ordna den
fabriksmässiga tillverkningen. Jag är naturligtvis icke en auktoritet
i Taylors ställning, men jag tillåter mig likväl att ha den meningen,
att man om rationaliseringen kan begagna det gamla visdomsordet:
"Intet är nytt under solen." Språkenligt betyder ju icke ordet
rationalisering annat än förnuftsmässigt handlande. Det är således fråga
om ett mera ändamålsenligt utnyttjande av energi och intelligens.
Måste man då icke säga att hela vår mänskliga kulturutveckling är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:38:11 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1935/0160.html
