Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Ragnar Casparsson: Rationaliseringen och fackföreningsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att skapa arbetslöshet. Trots att arbetsbesparande maskiner och en
ökad arbetsintensitet i hög grad höjt produktionens
avkastningsförmåga, sysselsättas ett större antal arbetare i den svenska industrin
än någonsin förr.
År 1913 sysselsattes i den svenska industrin 366,508 arbetare
„ 1929 „ „ „ „ „ 453,000 „
„ 1932 „ „ „ „ „ 400,943 „
Rationaliseringen under samma period kommer till uttryck bland
annat i statistiken över hästkrafternas antal.
År 1913 funnos i industrin 1,223,270 hästkrafter
„ 1932 „ „ „ 2,623,705 „
År 1913 var industrins tillverkningsvärde 2,346,256,000 kr.
„ 1932 „ „ „ „ 3,973,840,000 „
Man bör i detta sammanhang observera, att åttatimmars arbetsdag
införts i industrin sedan 1920. Då produktionsresultatet trots detta
ökat i en grad, som siffrorna visa, talar detta för att arbetets effekt
nu är mycket större än före kriget. Från 1920—1928 ökade den
industriella produktionsvolymen med 40 proc. Från 1920—1929
ökades de anställdas antal med 9 proc. Med ett relativt mindre
antal arbetare har man således varit i stånd att framställa en större
produktmängd, vilket naturligtvis betyder att produktiviteten per
arbetare stegrats genom skilda metoder.
Det har redan påpekats, att arbetsbesparande maskiner eller andra
rationaliseringsåtgärder icke nödvändigtvis måste resultera i ökad
arbetslöshet. Ibland kan det också vara så, att arbetslöshet orsakas
genom underlåtenhet i berörda avseende. Detta förhållande kommer
tydligt till uttryck inom den svenska järnindustrin, som under de senare
åren genomgått en stark koncentration, till förmån för större och
mera ändamålsenligt organiserade företag. I mellersta Sverge ligga
massor av järnbruk nere, helt enkelt därför att företagens ägare
saknat vilja eller förmåga att anpassa sig, eller därför att de icke
i tid observerat de nya tendenserna.
Rationaliseringen ger naturligtvis icke något enstämmigt uttryck
för en tendens i fråga om sysselsättningsgraden. I vissa företag
och i vissa industrier blir resultatet med nödvändighet att
arbetsstyrkan krymper ihop och att de arbetslösa öka i antal. I andra går
utvecklingen en motsatt väg, såsom många exempel visa.
Vid ett kolbolag i Ruhr producerades före vissa moderniserings-
och omställningsarbeten 7 à 800 ton koks per dygn. Därvid
sysselsattes mellan 30—40 arbetare per skift. Vid de nya ugnarna, som
äro mindre till antalet, produceras nu 1,700—1,800 ton per dygn.
Alla nödvändiga arbetsprocesser skötas av 5 arbetare per skift. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
