Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1935 - Karl Fredriksson: »Internationalens egen politik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Karl Fredriksson
samhet. Det gäller hela frågan om arbetarrörelsens aktionsduglighet
på det internationella planet. Bojkottkampanjen mot Nazityskland
är en första allmän ansats att realisera vad man kallat "en
internationalens egen politik". Början är inte lovande. Men det är vad
man har lov att vänta. Arbetarrörelsens internationella organ ha
hittills icke ägt vare sig faktisk eller formell kompetens att göra
självständig internationell realpolitik. De ha varit sammanhållande,
förmedlande och opinionsyttrande organ. Deras arbetsprodukt har
framför allt varit resolutioner. De internationella organens beslut
ha i allmänhet rekommendationens karaktär och giltighet. Formellt
råder inom arbetarinternationalen nationell suveränitet ungefär på
samma sätt som då det gäller medlemsstaterna i Nationernas förbund.
Den formella beslutanderätten är dock, då det gäller internationalens
representantskap, icke liksom då det gäller folkförbundsrådet
kringgärdad med sådana restriktioner — t. ex. folkförbundsstatuternas
en-hällighetsregel — som logiskt svara mot medlemmarnas suveränitet.
Mestadels ha ju också internationella resolutioner varit av allmänt
propagandamässig, för att icke säga platonisk natur. Man har tagit
dem för vad de varit: en opinionsyttring eller en allmän riktlinje,
vars eventuella praktiska utformning överlämnats åt respektive
sektioner att var i sitt land ordna efter råd och lägenhet. Detta gäller
åtminstone den politiska internationalen (Socialistiska
Arbetar-Inter-nationalen) medan Fackföreningsmternationalen kanske varit mera
skrupelfri i fråga om behörigheten att ge sina beslut kategorisk form.
Nyansskillnaden kan avläsas i beslutens ordalydelse även då det gäller
tyskbojkotten. I Socialistiska Arbetar-Internationalens beslut
(Pariskonferensen 21—25 augusti 1933) heter det:
Internationalen skall deltaga i alla ansträngningar som äro ägnade
att understödja (kurs här) den moraliska och materiella bojkotten
mot hitlerismen.
I Fackföreningsinternationalens beslut heter det:
Den utomordentliga fara, som uppstått genom den tyska
nazistregimen, kräver också utomordentliga åtgärder. Kongressen utfärdar
därför en allmän bojkott mot tyska varor och produkter (kurs här).
Orden "som äro ägnade" ge i förra fallet åtminstone en antydan
om fri prövningsrätt. I det senare fallet är det kategoriskt:
kongressen utfärdar allmän bojkott.
För beslutens faktiska konsekvenser spelar det kanske en
underordnad roli om den smidigare formuleringen i det ena fallet öppnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
