Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1935 - Karl Fredriksson: »Internationalens egen politik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Internationalens egen politik" 191
en bakdörr för de ovilliga. Det praktiskt betydelsefulla är, att
"Internationalen" överhuvud taget givit sin rekommendation. Med den
starka och invanda lojalitet och disciplin, som råder inom
arbetarrörelsen — och detta i alldeles särskild grad där arbetarrörelsen är
starkast och har mest att betyda — känner man det som en
bjudande plikt att ett från ledande instanser utfärdat beslut skall
åt-lydas. Och detta, liksom fallet är inom en armé, även då man
råkar personligen ogilla beslutet. Denna disciplin, i och för sig en
oskattbar styrka, ger internationalens beslut en auktoritet långt
utöver den som betingas av de internationella instansernas formella
behörighet.
Åtskilligt har visserligen bidragit till att uppluckra disciplinen.
Den förhastade tyskbojkotten kommer sannolikt att ytterligare
undergräva internationalens auktoritet. Därest internationalens organ gå
på i ullstrumporna och avlas att göra en fristående internationell
politik utom gränserna för sia kompetens, leder det förr eller senare
till konflikter, med sannolik följd att banden lossas och det hela
utmynnar i allmän upplösning. Det är knappast ett lockande
perspektiv. Arbetarrörelsens internationalism är, alla sina
ofullkomligheter till trots, alltför värdefull både som bestående idériktning och
som utvecklingsmöjlighet för att man med jämnmod skulle se denna
tillgång förskingras.
Det har väl knappast undgått någon vaken iakttagare, att
arbetarrörelsens internationella samarbete rör sig i särdeles traditionsbundna
former och med en orimligt efterbliven teknik. Det är
resolutionsandan från Sturm- und Drang-perioden som svävar äver det
internationella samarbetet. Det var kanske bra på den tiden. Och det
är det kanske ännu, nota bene för efterblivna sektioner av
internationalen. Det har dock inträffat, att arbetarrörelsen på sina håll
kommit så långt, att den redan övertagit eller står nära i tur att
övertaga regeringsansvar. Detta ger på helt annat sätt än
oppositionsställningen möjlighet att börja konstruktivt arbete för de mål
man strävar till. Men att dessa särskilt starka och långt
framskridna sektioner måhända representera en särskilt värdefull tillgång
för hela internationalen och sålunda förtjäna rent av en smula extra
hänsyn, det har ingalunda ingått i den internationella konvenansen.
Snarare tycks man, trots all yttre hövlighet, vara benägen att
betrakta dem som en aning mindre passande i sällskapet, som ett slags
burschujer i den internationella umgängeskretsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
