Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1935 - Halvar Khennet: Befolkningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNINGSFRÅGAN
ETT FÖRSLAG.
Av HALVAR KHENNET.
Nedanstående rader skola icke ägnas åt en granskning av de
synpunkter och förslag till befolkningsfrågans lösning, som framförts
i den nu pågående diskussionen. Om de allra flesta av dessa
synpunkter, och naturligtvis framför allt om dem, som hava Myrdals
till sitt upphov, torde kunna sägas, att de hava sitt berättigande, och
om de i anledning av dessa berättigade synpunkter framlagda
förslagen torde kunna sägas, att de i och för sig äro goda och önskvärda
—- även om de tilläventyrs icke skulle visa sig vara av någon större
betydelse såsom stimulans för befolkningstillväxten.
Det finnes emellertid en synpunkt, som visserligen icke kan sägas
vara bortglömd — den förekommer tvärt om ganska kraftigt
understruken i Myrdals bok — men som dock enligt min uppfattning icke
har gjorts den rättvisa den förtjänar, en synpunkt, som är desto
viktigare, som densamma, konsekvent utförd, leder till ett förslag, som
synes mig vara betydelsefullare, emedan rationellare härlett, än något
av dem, som enligt vad jag känner framförts i den hittillsvarande
diskussionen. Denna synpunkt är sambandet mellan nativitet och
ålderdomsförsörjning.
En av de starkaste av de drivkrafter, som styra människan i hennes
ekonomiska handlande, är otvivelaktigt hänsynen till framtiden. I
själva verket är det väl denna drift att "sörja för morgondagen",
som utgör en väsentlig skiljaktighet mellan människan och hennes
närmaste släktingar bland de övriga levande varelserna. Det är denna
drift, som giver upphov till sparande och därmed till kapitalbildning.
Önskan att sörja för framtiden, och därvid framför allt för en
motsedd ålderdom, under vilken arbetskrafterna tryta, föranleder
människan att "lägga på hög", med andra ord att avstå från en
omedelbar behovstillfredsställelse, även där en sådan vore i synnerligen hög
grad önskvärd. Det är ju känt, att räntans höjd ganska litet, om
ens något, påverkar spårmängden. Tanken på framtiden, ålderdomen,
utgör alltså uppenbarligen en vida starkare drivkraft till sparsamhet,
det vill säga till försakelse, än hänsynen till en förbättrad inkomst
genom uppburna räntor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
