Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1935 - Halvar Khennet: Befolkningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Halvar Khennet
När man förr i världen önskade sig stora barnkullar och
betraktade sådana som en Guds välsignelse, så sammanhängde detta i mycket
hög grad — i den mån rationella synpunkter över huvud taget
spelade någon roli — med det antydda problemet om
ålderdomsförsörjning. Den, som hade många barn, var också därmed sannolikt
försörjd för sin ålderdom. Att skaffa sig många barn var därför en
synnerligen rationell form av ålderdomspensionering, i själva verket
den rationellaste, som i dessa tider kunde användas.
Detta motiv till många avkomlingar föreligger icke numera,
åtminstone icke — på samma sätt som förr — såsom ett den enskilde
individen omedelbart och påtagligt påverkande handlingsmotiv.
Ålderdomsförsörjningen har i stor utsträckning blivit en samhällets
angelägenhet, en rättighet, som tillkommer en och var, oavsett antalet
av hans eller hennes avkomlingar. Genom regelbundna
avbetalningar till en pensionskassa kan man dessutom förskaffa sig och sin
eventuella efterlevande en avsevärd utökning i den standard, som av
samhället bestås alla dess åldringar. Härigenom har problemet om
ålderdomsförsörjningen skilts från frågan om barnantalet — tror
man.
I själva verket kvarstår emellertid sambandet mellan barnantal
och ålderdoms försörj ning alltjämt och är av i grunden samma natur
som tidigare. Avsättningen till en pensionsfond innebär ju
visserligen kapitalbildning och kapitalbildning innebär ökad
arbetseffekti-vitet i framtiden. Det kan därför naturligtvis göras gällande, att den,
som inbetalat sina pensionsavgifter, därmed har givit ett tillskott
till den kommande generationens arbetsresultat, som berättigar
honom att åtnjuta underhåll ur detsamma. Men även det värdefullaste
kapitalföremål, är värdelöst — emedan det icke ger någon
avkastning — om det icke brukas av någon. Det är på denna punkt som
den verkliga nackdelen av de undertaliga åldersklasserna kommer att
visa sig. Det är dessa undertaliga årsklasser, som en gång skola
försörja oss, nu medelålders. Detta problem kommer att bliva
bekymmersamt och denna börda kommer att tynga dessa årskullar, även
om vi lämna dem i arv en den mest förstklassiga uppsättning av
realkapital. I varje fall blir det dem med visshet vida
bekymmersammare än om vi lämnat dem till hjälp några tiotusental flera
syskon.
Sambandet mellan ålderdoms försörj ning och barnantal har
sålunda icke blivit annorlunda än vad det varit och enligt sakens na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
