Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1935 - Halvar Khennet: Befolkningsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Befolkningsfrågan 201
tur alltid måste komma att förbliva: stora årskullar — naturligtvis
inom rimliga gränser — betyder bra, små årskullar däremot betyder
dålig ålderdomsförsörjning för föräldrarna. Barn äro nu som förr
en art av kapitalplacering som med nödvändighet måste komplettera
skapandet av realkapital. Dessa båda former av kapitalbildning äro
båda så där tämligen värdelösa utan varandra. Att detta icke
allmänt inses beror helt enkelt därpå, att en av de väsentligaste
skillnaderna mellan ett modernt samhälle och ett forna tiders
bondesjälvhushåll är den, att alla ekonomiska sammanhang numera blivit så
oerhört mycket mera svåröverskådliga än förr. Sammanhangen äro
desamma som förr, de äro endast så mycket mera komplicerade.
Därför är det också en av de mest trängande samhällsuppgifterna i
nutiden att låra människorna inse dessa sammanhang. Förr i
världen gav sig denna insikt av sig själv; den fanns där, även om den
icke var klart formulerad. Numera måste den inläras. All rationell
lagstiftning i ekonomiska frågor bör i själva verket sträva efter att
förmå människorna att handla så, som de alldeles av sig själva skulle
handla, om de levde i tillräckligt små samhällen, så små, att de utan
varje lärdom förstode de rätta ekonomiska sammanhangen och
metoderna.
Detta gäller även om vårt föreliggande problem. Den rationella
metoden till lösande av befolkningsfrågan måste vara att laga så,
att sammanhanget mellan barnantal och ålderdoms försörj ning åter
blir påtagligt för varje medborgare, och det icke endast teoretiskt
utan rent praktiskt och personligt. Det måste liksom förr bliva ett
direkt intresse för en och var, som vill tillförsäkra sig i möjligaste
mån ekonomiskt bekymmers fri ålderdom, att ha barn.
Detta synes enklast kunna ske genom att på lämpligt sätt göra
ålderdomsförsörjningen, den må utgå av "samhället" d. v. s. av stat
eller kommun eller av en pensionskassa, enligt något system
beroende av det antal välartade med andra ord samhällsnyttiga
avkomlingar, vederbörande givit samhället. Till den barnlöse åldringen bör
utgå en minimi försörj ning resp. en minimipension i proportion till
värdet av inbetalda pensionsavgifter. Den, som har barn, bör
härutöver erhålla en i någon lämplig proportion till barnantalet stående
bättre försörjning resp. en motsvarande bättre pension. Hänsyn bör
härvid tagas till alla avkomlingar, alltså även till utomäktenskapliga
barn, under förutsättning att åliggande försörjningsplikt fullgjorts.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
