Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1935 - Litteratur - Carl Cederblad: Det levande ordet - Sven Haglund: Mitt lappliv - Louis Adamic: Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur
213
*för lätt ha kommit underfund med att det brister åtskilligt hos de flesta.
En liten handledning kan därför aldrig skada,
Om det sedan är de rätta anvisningarna, som’ förf. ger, kan man
kanske ha rätt att betvivla på mer ain en punkt. Mången gång skulld
man vilja råda blivande talare att göra rakt mbt förf.:s regler. Nog
bleve det t. ex. bra enformigt, om alla skulle tala en normaliserad,’■
högsvenska:. Dessbättre är det nog också så, att förf. är rätt ensam om
att vämjas vid en okultiverad stockholmska, ifall med okultiverad,
såsom det förefaller, endast menas dialekten, eller som tycka, att
skåningarna kunde hålla sig nere i Skåne och att dalkarlarna borde
stämma ned tonen. Det löjliga och vämjeliga framträder väl dock först
rilktigt, när en talare söker pressa tillbaka det särpräglade och
blir en konstlad mekanisk taledocka. Och inte skratta vi så omåttligt
åt norrlänningars betoning, som förf. påstår. Lika dumt är att
föreskriva svart röck och randiga byxor ifall sammankomsten har festlig
karaktär eller att förbjuda talaren art drikrka vatten, innan han börjar:
Andra rekommendera tvärtom detta lilla uppehåll för art publiken
skall så att säga vänja sfe vid talaren och förmodligen ha de rätt. Att
särskilt rekommendera åt talaren art ej improvisera början synes också
onödigt — viktigare är otvivelaktigt art ha slutet klart för sig, så
art man kan sluta och inte håller på i evighet, därför attf man inte vet
hur man skal^l få ett hyggligt slut på anförandet. Många andra
invändningar kunna göras, dL v. s. boken rekommenderas endast med
reservation.
Sven Haglund: Mitt lappliv. Wahlström och Widstrand. 224 sid. 111.
6:50 kr.
Sörlänningen ser nog ofta på lappen som något slags kuriositet, som
råkat leva kvar uppe i de nordliga fjälltrakterna. Så värst ’mycket om hans
dagliga liv veta inte de flesta. De som turista däruppe, fara dit för
naturens skull och komma inte i kontakt med landets nomadiserande
inbyggare. Förf. har emellertid tillbragt en tid mitt ibland lapparna, levat
deras liv i kåtor och porten och vad han har att säga är alltså första-i
handskunskap. Den sqm är intresserad av att veta hur denna del av vårt
folk lever sitt liv, kan därför helt visst fintia en hel del i boken, både
om levnadssätt och kulturnivå, om lapparnas sätt art se på tingen, om
deras behov och önskemål.
Louis Ådamic: Hemkomsten. Natur och Kultur. 111. 300 sid. 9:50 kr.
Adamic är amerikanare men född jugoslav, d. v. s. Jugoslavien som
stat fanns inte på den tiden. Hans barndom förflöt i Krain, numera
Slovenien. Han har i Amerika gjort sig d± namn som författare (på
engelska). Då han nu åter besökt sin födelsebygd, borde han alltså ha
goda förutsättningar att bedöma läget och utvecklingen och art ge andra
del av vad han funnit. Det är också en aktuell och intressant bok han
åstadkommit. Art den är aktuell beror visserligen inte bära på honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
