Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1935 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
Från läsarna
Ty om ett företag rationaliserar men behåller samma arbetstid och
avskedar de överflödiga så bli de avskedade arbetslösa, men förkortas
arbetstiden och ingen avskedas, så bl(ir ingen arbetslös.
Frågan blir då vilket är bäst eller minst dåligt för arbetsklassen.«
Svaret måste efter moget övervägande bli att den förkortaide
arbetstiden är art föredra av fleraj skäl.
Ställes man själv inför valet av förkortad arbetstid eller avsked, så
är det ej svårt att välja men är man säker om att själv få behålla sins
anställning och den längre arbetstiden då brister nog i ide flesta fall
solidariteten mot kamraterna till förmån för arbetsgivaren och en själv
— som man tror.
Den som har lyckan att få ha arbetet kvar har nu att betala
understod åt den arbetslöse och den administration som har hand om
fördelningen av otillräckligt understöd eller underbetalt A. K.-arbete som
annars förr eller senare kommit ut i allmänna marknaden till gängse
löner.
För arbetsgivarens del kan tyckas att det skulle göra detsamma om
arbetstiden förkortas eller en del arbetare avskedas, men så är ej förir
hållandet, ty utom att det ställer sig dyrare med flera arbetare och
kortare arbetstid på grund av tekniska omständigheter, så har hans
ratiionaliseringslust ej stoppat med att de tekniska möjligheterna
finkammats, utan då kommer turen till de kvarvarande arbetarnas löner och;
då är det givet att arbetarna, måste falla till föga för kraven på lönen
nedsättning, ty nu stå deras forna övergivna kamrater redo att kvittera
o solidariteten, därtill tvingade av A. K.-administrationen som lever
högt på arbetarnas pengar men får sina direktiv från de reaktionära
som ju ännu äro de bestämmande.
iMed rationalisering måste förstås att med minsta möjliga arbete
(kostnad) erhålla största möjliga effekt (inkomst). För att
arbetsklassen skall kunna få del av denna inkomst måste de arbetande kräva
förkortad arbetstid så alla, få arbete. Det blir att gå tillbaka och ta
sats för att med samlade krafter forcera motståndet.
I verkligheten blir det ingen tillbakagång för majoriteten av de
arbetande, ty den mfriskade inkomsten kommer att följas av minskade
skatter, minskade kontingenter och inga privata understöd åt arbetslösa
släktingar och vänner.
Det är väl ingen som är rädd för att 7-timmars dagen skulle leda till
O-tids dagen, ty än så länge är det matematiskt omöjligt och kommer
att så förbli ända till två positiva tal upptäckts vilka dividerade med:
varandra giva en kvot som är 0.
Däremot är det novg troligt, om det lyckas splittra arbetarna och de
reaktionära få mera makt, art t. ex. de som nu ha 4 till 5 timmar om1
dagen och 3 mån. semester få 10 timmar om dagen och ingen ersättning
för sommar- och vinterlovet från skolorna,
Gustav Engström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
