Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 In- och utrikes
ge honom obetingat rätt därutinnan, att krav på alltför höga löner
kunna verka hindrande, ty det är ganska givet, att över en viss
gräns kan lönen icke höjas, om tillverkningen skall kunna fortgå.
Det är otvivelaktigt också riktigt, att ett höjt lönekonto framtvingar
rationaliseringssträvanden och att arbetstillfällenas absoluta antal
åtminstone i första taget blir mindre vid en högre lönenivå såsom en
följd härav. Av tillgängliga referat av föredraget förefaller det,
som om detta skulle anses som en olägenhet just nu, då tillgången på
arbetskraft är riklig, men tekniska framsteg kunna väl dock
rimligtvis icke utdömas därför att de göra arbetet lättare och mindre
kraftkrävande. Tvärtom är det väl den enda väg på vilken vi kunna
nå en högre levnadsstandard och om det verkligen är så, att alla
arbetsvilliga efter en teknisk förbättring ej skulle kunna erhålla
sysselsättning, vore det mera logiskt att låta alla få del av framsteget
genom att t. ex. förkorta arbetstiden.
Men vidare, om det verkligen är så, att våra resurser blivit större
och rikare samt så stora och så rika, att vi icke kunna konsumera det
framställda, är det då en rimlig följd, att de arbetandes villkor böra
försämras eller i varje fall icke förbättras i täkt med resursernas
ökning? Motsatsen synes rimligare. Ha vi förmåga att producera
mer än vad vi med nuvarande levnadsstandard kunna förbruka, bör
den närmast till hands liggande utvägen vara att öka förbrukningen
och icke att minska tillverkningen. Om jordbruket framställer
livsmedel, som vi strängt taget icke behöva och icke kunna sälja med
fördel, och om industrin framställer alltjämt flera och bättre varor,
borde dock dessa fakta kunna medge lönehöjning d. v. s.
dispositionsrätt över en större mängd varor och icke behöva frammana krav på
om icke direkt sänkta löner så i varje fall stor försiktighet vid nya
lönekrav. Det förefaller, som om den angripna fackliga rörelsen lika
mycket borde ha detta för ögonen som att icke söka höja lönenivån,
då arbetslöshet råder.
OM DET NU FINNS EXPANSIONSMÖJLIGHETER. Vår
befolkning ökas som sagt än så länge och för att kunna bereda de
nytillkomna arbetstillfällen, måste nya tillverkningar eller
utvidgningar av gamla komma till stånd. Frågan är då om våra naturliga
tillgångar medge en dylik ansvällning. Många torde anse, att några
hinder ur den synpunkten icke kunna anses föreligga, endast själva
organisationen kan skötas. Men de finnas tydligen också, som se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
