Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes
227
mera pessimistiskt på möjligheterna, om man får döma av ett
anförande av bankdirektör Wallenberg. Enligt honom är det ganska
knalt beställt med våra naturrikedomar och det är närmast
sparsamhet som bör iakttagas. I så fall kommer hela frågan i ett annat
läge. Är vårt land verkligen överbefolkat eller mycket nära att bli
det, bör man för det första icke allt för mycket frukta en måttlig
reducering av folkmängden, ty i annat fall skulle en effektiv gräns vara
satt för vår strävan att förbättra levnadsvillkoren. En
folkminskning synes om ganska få år vara tämligen ofrånkomlig, vilket ju då
bör lösa något av problemet.
Det torde då också medföra ett minskat behov av nytt kapital, ty
nyanläggningar och utvidgningar böra då bli mindre nödvändiga.
Dessbättre, ifall man ser saken ur hr Wallenbergs synpunkt, ty han
fruktar kapitalbrist. Hela hans anförande kan nämligen sägas ha
varit en jeremiad över miljonärernas usla läge. Samhället aktar
icke för rov att beröva dem en betydande del av deras inkomst, så
att en inkomsttagare med några hundratusen kronor om året till slut
måste nöja sig med så där omkring hälften.
Det är givetvis ur denne enskilde miljonärs synpunkt ett högst
beklagligt sakernas tillstånd, men att därför se allt i svart även för
samhällets del är kanske ända en smula väl hastigt. Dels kan man
som sakt räkna med att behovet av nytt kapital blir mindre
framdeles, relativt sett, och dels är det en liten smula för tvärsäkert att
påstå, att kapitalbildningen ornöjliggöres genom en hög beskattning.
Man kan ju t. o. m. med rätta hysa den kätterska åsikten, att kapital
kan bildas också av staten. Det ryska samhället är ju f. ö. ett typiskt
exempel på hurusom detta kan ske i en grad, som många anse vara
för hög. Men det förstås, profiten från detta kapital faller ju icke
en enskild till och det är väl där skon klämmer. Ty det att alla
medborgare skola bli delaktiga av ökat välstånd är uppenbarligen en
styggelse.
Man kan emellertid förmoda, att de finnas, som mena, att även
en sådan utveckling som att alla böra bli delaktiga kunde bäras med
jämnmod, t. o. m. om miljonärerna skulle råka alldeles komma bort.
Ingalunda skall det bestridas att steg åt det hållet äro sådana ting
som förbättrad folkpensionering, utvidgning av samhällets
uppgifter i olika hänseenden och annat dylikt. Ju mer samhället tar i
skatter och avgifter av de rika och fördelar bland de mindre rika,
ju mera jämnt bör välståndet bli fördelat. De rikas opposition mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
