Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 In- och utrikes
ökade offentliga utgifter, vad utgifterna sedan än gälla, mot bättre
pensionering o. s. v. är därför mycket förklarlig, men frågan är väl
dock om det finns skäl att alltför mycket fästa sig vid motståndet,
ty målet bör nog i alla fall vara att låta de många bli delaktiga av
framstegen, vad de få sedan än må säga om denna utveckling.
MAN ÄR TYDOGEN OCKSÅ på det klara med att de mindre
rika hysa en sådan här bakvänd uppfattning, vilket bl. a. tagit sig
uttryck i en mycket olämplig sammansättning av vår svenska riksdag.
Kapitalisterna ha där icke alis det inflytande, som deras ekonomiska
makt borde göra självfallen. Därför bör den ändras och allra helst
bör beslutanderätten överflyttas till något organ, som vore
obesmittat av sådana dumma hänsyn som vad de mångas väl kan kräva.
Kapitalisterna undanbe sig några "revolutionskommissarier", som skulle
kunna lägga sin näsa i blot på sådana ställen, där kontroll är mycket
lite önskvärd. Man kan förstå denna livliga önskan, men ändock
känna sig mycket föga manad att villfara den.
MOTSTÅNDET MOT DEN FÖRESLAGNA förbättrade
folkpensioneringen bottnar i samma uppfattning om den rikes rätt. leke
ett ögonblick skall det heller bestridas, att om nationalinkomsten icke
ökas, så måste kostnaderna för denna förbättring täckas genom
beskärning av någon annans inkomst, antingen detta sedan skall ske
genom att på den direkta skattens väg tas från de rika eller på den
indirektas väg från de mindre rika eller genom monopol från
oskäliga mellanhandsvinster o. d. Man kan naturligtvis alltid fråga sig,
om vi ha råd eller inte råd att bättre sörja för de gamla, men man
borde heller inte glömma den därmed sammanhängande frågan, om
vi ha råd eller icke råd att låta somliga sitta med mycket stora
inkomster och andra med ingen alis. På förhand givet är det dock
icke, att det skulle medföra någon som helst fara att beskära de stora
inkomsterna och öka de små eller skapa små. Till slut kunna vi i
alla händelser icke förbruka mer än vi producera, men väl kunna vi
fördela detta livets goda på ett annat sätt och det är knappast
sannolikt, att vi ens äro i närheten av den gräns, där en ytterligare
utjämning rent ekonomiskt sett skulle medföra några risker.
I ALLA HÄNDELSER kan man inte betvivla, att en dylik
jämnare försörjning vore avgjort att föredraga framför att ge ut våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
