Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - Nils Andersson: Riksdagens 500-årsjubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Från början var det naturligen ingen representation i nutida
demokratisk mening och den första riksdagen var i själva verket en
herredag. Men bakom Engelbrekt mullrade den gråa allmogehären
och han företrädde folkets behov och krav gentemot kunga- och
herremakt. Herredagar blev det vidare genom århundradena och de
representativa reglerna voro oftast slumpartade och godtyckliga, men
genom riksdagarna omöjliggjordes dock alltför långvariga och vrånga
en- och rådsvälden och först sporadiskt, sedan succesivt utvecklades
en folkrepresentation, som slutligen tog mandom i de fyra stånden,
vilka blevo företrädda efter ordnade, laga grunder. Även allmogen
fick sin tillbörliga plats i systemet och kunde göra sig gällande,
stundom med förvånande kraft, även om de högre stånden mestadels
dominerade.
När inpå 1800-talet den ekonomiska utvecklingen sönderbröt det
stela ståndssystemet måste även ståndsrepresentationen vika och 1866
genomfördes den stora representationsreform, som inledde den
liberala eran. Under denna framväxte ur den förut odifferentierade
allmogen också en arbetarklass, som krävde sin plats i solen. Kampen
för den allmänna rösträtten, som skulle möjliggöra en representation
på ren demokratisk grund, upptogs och känntecknade de närmaste
femtio åren efter ståndsrepresentationens upphävande, och efter en
serie av partiella utvidgningar av rösträtten kom äntligen det stora
genombrottet med allmän rösträtt för såväl män som kvinnor år
1918. Tio år tidigare hade den proportionella valmetoden införts.
Genom dessa författningsändringar förverkligades det demokratiska
representationsskick, som nu består och i kraft av vilket
socialdemokratin ernått en betydande maktställning i svensk politik.
Vid folkrepresentationens 500-årsjubileum synes den
demokratiska ordningen i detta land vara orubbligt stabil. De politiska och
ekonomiska kriser, som gått härjande fram över andra folk och
krossat deras demokratiska institutioner, ha icke förmått rubba den
svenska — och nordiska — demokratin, och en av anledningarna —
kanske den avgörande — har helt visst varit, att vi här haft en så
långvarig tradition av folkrepresentation. Ivriga röster ha som
bekant höjts även här mot den något tungrodda styrelseform, som
kännetecknar demokratin, men svenska folket, som fått en sekellång
uppfostran i självstyrelse, vill icke lyssna till de nya evangelierna
om nya himlar och en ny jord genom den gudomliga gåvan hos en
utvald — sig själv utväljande — führer eller diktator. Även vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
