Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - Karl Thormann: Socialistisk nyorientering i Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konservativa partiets yttersta höger, deflation. Han menade därmed
icke att försvåra kreditgivningen och minska penningomloppet utan
ett statligt organiserat tryck på löner och priser, liknande om också
förmodligen icke så hårt som det Brüning försökte i Tyskland. Mot
deflationen, som skulle ta sitt första praktiska uttryck ifråga om
tjänstemännens löner, uppstod under ledning av fackföreningarna
och socialdemokratin en verklig folkrörelse, vilken uppnådde
majoritet vid en folkomröstning om lönesänkning i maj 1934. Musy
tvingades att avgå — ett alldeles unikt fall i Schweiz’ historia, där den
parlamentariska ministeransvarigheten är okänd — men kampen
mellan deflation och skydd för priser och löner gick vidare. Det är i
själva verket en strid om fördelningen av krisens bördor och det är
denna strid, som dominerar den schweiziska politiken. Den metod,
som borde följas, är en av de huvudpunkter, som debatteras inom
den schweiziska socialdemokratin. Men oskiljaktig därifrån är
striden om demokratin och om makten.
Icke heller i Schweiz är demokratin längre någon självklar sak.
På tre sidor gränsar landet till fascistiskt styrda länder och två av
dess språkområden och alltså större delen av befolkningen är
ständigt utsatt för inflytande från fascistisk propaganda i alla dess
former, och i det tredje språkområdet, det franska, har den rojalistisk-
fascistiska Action Française trogna läsare. Allt detta är främmande
produkter och uppfattas som sådana och stöter därför ofta bort just
på de håll, där fascistiska idéer eljest lättast skulle kunna slå rot, i
de nationalistiska kretsarna. Man har dock lyckats att grunda
fascistiska grupper, av vilka den starkaste är "den nationella fronten" med
sina stödjepunkter i Schaffhausen och Zürich. Hur bör man nu med
erfarenheterna från Tyskland, Österrike och Spanien föra kampen
mot fascismen?
För en relativt liten grupp på partiets vänstra flygel är
enhetsfronten den väsentliga förutsättningen för en framgångsrik kamp
mot fascismen. Under ledning av den förutvarande
partisekreteraren Walter har i Zürich gjorts ett försök att organisera
enhetsfronten, i vilken skulle deltaga kommunisterna och den ur
socialdemokratiska partiet just på grund av detta försök uteslutna
Waltergruppen, där ett visst Trotski-inflytande kan märkas. Såvitt man
kan se har åtgärden vunnit föga anklang. Utom på enstaka håll har
detta försök att starta enhetsfronten med splittring stött på motstånd.
Partiets övriga vänstergrupper, framför allt i Genève (Nicole) och
Basel (Schneider), fördöma taktiken. Till och med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
