Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - Karl Thormann: Socialistisk nyorientering i Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommunistiska högeroppositionen under Bringolf, som behärskar
industrikantonen Schaffhausen, synes icke beredd att medverka.
Visserligen har frågan om enhetsfronten därmed icke lösts, ty
också den övriga socialistiska vänstern, som ogillar Walters
förehavanden, fasthåller vid den, fast de vilja nå den med andra
metoder. För dem är enhetsfronten ett resultat och icke en förutsättning.
Den är en arbetarpartiets nya revolutionära taktik. Hur en sådan
taktik skall se ut och hur partiet skall vinnas för den, därom råder
inom vänstern icke enighet. Det finns alla meningsskiftningar, från
sådana, som närma sig Trotskis uppfattning, över idéer, som
påminna om Rosa Luxemburgs, ända till anhängare av en schweizisk
arbetsplan.
Partiets center, som står under ledning av Grimm och Reinhard,
har nedlagt sin taktiska och teoretiska uppfattning i det nya
program, som beslöts på extra kongress i Luzern i januari i år.
Samtidigt antog kongressen en arbetsplan, framförd av Oprecht.
Partiets höger, som stöder sig på större delen av fackföreningarna,
har otvivelaktigt stärkts. Kampen mot deflationen kan, såsom
centern menar, göra partiet till ledare för en stor folkrörelse, men den
kan också, och det är högerns uppfattning, genomföras genom ett
enkelt samgående mellan arbetarorganisationerna och städernas
medelklassorganisationer, alltså genom ett slags koalitionspolitik på bred
grundval. Om den förstnämnda uppfattningen lämnar frågan om
proletariatets hegemoni öppen liksom frågan om hållningen till nya
stridslägen och förändrade stridsmetoder, så infogar den senare
uppfattningen arbetarrörelsen såsom en grupp bredvid andra i en
gemensam demokratisk front mot deflationspolitiken.
Hurudant styrkeförhållandet mellan högern och centern är kan
icke klart bedömas. På kongressen i Luzern förekommo knappast
meningsskiljaktigheter mellan grupperna, ty där gällde det frågor,
om vilka dessa båda grupper icke hysa delade meningar.
Det hittills gällande programmet antogs 1920. I realiteten
tillhörde det emellertid en något tidigare epok, omkring 1917, då den
officiella kommunistiska uppfattningen började göra sig märkbar.
Det andades Zimmerwald och rysk och mellaneuropeisk revolution.
Från Zimmerwaldrörelsen kom en av programmets grundtankar, den
negativa inställningen till försvaret. Vid krigsutbrottet hade partiet
röstat för de av regeringen för den väpnade neutralitetens
upprätthållande begärda krediten och fullmakterna. Under intryck av hur
socialpatriotismen vann insteg i den socialistiska tankevärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
