Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - Karl Thormann: Socialistisk nyorientering i Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändrades emellertid så småningom partiets hållning på denna punkt.
En särskilt i västra Schweiz stark grupp under ledning av Graber
och Naine hade från början inom partiet av pacifistisk övertygelse
vänt sig mot beviljandet av militärkrediter. Nu anslöt sig en
revolutionär antimilitaristisk riktning till denna uppfattning och likaså
Zimmerwalderinternationalismen, som Grimm representerade.
Kongressen 1917 förklarade det vara en undantagslös plikt att av
principiella skäl rösta mot militärkrediter och då programmet antogs 1921
infördes samma beslut av samma majoritet däri. Formuleringen
speglade de olika motiven, som representerades inom majoriteten, alltså
det principiella motståndet mot våld, den leninistiska
nederlagsstämningen såväl som den socialistiska internationalismen.
Det var inte underligt, eftersom tanken på principiellt motstånd
mot försvar icke var inrymd i ett slutet politiskt system. För den
principiella motståndaren mot våld innebar beslutet avläggandet av en
trosbekännelse, för leninisten var det ett sätt att bidraga till det
egna landets nederlag i ett krig och att därigenom föra revolutionen
närmare och för internationalisten slutligen var det en förutsättning
för att även under krig bevara det internationella socialistiska
proletariatets handlingskraft. Enighet rådde egentligen endast i två
saker, att kredit skulle vägras i parlamentet och att man skulle kräva
att denna politik upphöjdes till grundsats i den internationella
socialistiska politiken. Vilka slutsatser man i övrigt skulle dra, därom
var partiet icke alls på det klara och ännu mindre enigt.
Den ryska och de mellaneuropeiska revolutionerna gåvo upphov
till det gamla partiprogrammets andra grundtanke, proletariatets
diktatur. Programmet uppfattade diktaturen på samma sätt som senare
det österrikiska Linz-programmet, alltså som en defensivdiktatur,
men formuleringen berodde i hög grad på att man antog
sannolikheten av att demokratin skulle sprängas. Härtill knöto sig därför
också otaliga feltolkningar, vilka utnyttjats i propagandan och
otvivelaktigt skadat partiet.
Det nya programmet har kommit till i första hand därför att den
isolerande ram måste sprängas inom vilken rörelsen endast sakta gick
framåt. Det rör sig om ett stycke revisionism, som i många
hänseenden erinrar om Bernsteins tankar men å andra sidan också knyter
an till Hendrik de Man. Blandningen har utfallit rätt olika beroende
på vilken del av partiet man tar i betraktande. På den högra
flygeln har särskilt inom många fackföreningskretsar revisionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
