Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - Karl Thormann: Socialistisk nyorientering i Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Partiets närmaste ekonomiska uppgift är fortsättningen av
motståndet mot deflationspolitiken. Avgörandet skall fällas vid en
folkomröstning om de s. k. krisinitiativen, däri det betecknas som
regeringens främsta uppgift att skydda löner och priser och att därvid
använda sig av landets alla ekonomiska reserver. Partiets närmaste
politiska uppgift är att söka åstadkomma nya majoritetsförhållanden
och därmed säkra demokratin. Denna nya folkmajoritet betecknas
med det icke alldeles ofarliga slagordet antikapitalism. Man utgår
ifrån att majoriteten skall samlas från de klasser, som vända sig
mot vissa kapitalismens former eller den kapitalistiska utsugningen,
och att ställa denna majoritet under ledning av den socialistiska
arbetarklassen. Någonting mer än allmänna riktlinjer är det
emellertid inte. Programmets förbindelse med en arbetsplan visar vilka
uppgifter den nya majoriteten ställes inför. De klasser, programmet
avser, äro småbönderna eller rättare sagt de skuldsatta bönderna, de
anställda och städernas medelklass. Den teoretiska motiveringen är,
att det är nödvändigt att inrymma planhushållningselement i det
ekonomiska livet och å andra sidan att kapitalkoncentrationen icke
fortskridit så långt, att en ren industriproletär majoritet finnes.
Detta är en ganska egendomlig blandning av revisionistiska och
revolutionära element liksom i fråga om de Mans plan. Visserligen
rör det sig inte om stort mer än en mycket vid ram inom vilken
meningarna gå starkt isär. Grundtankarna äro emellertid följande.
En viss planhushållning bör införas och en viss statskapitalism är en
omedelbar nödvändighet, som ej heller den liberala
regeringsmajoriteten kunnat komma förbi. Vad den gör under motstånd,
osammanhängande och utan något enhetligt program, skall av den nya
folkmajoriteten medvetet förverkligas i enlighet med en arbetsplan.
Programmet kan emellertid ännu icke vara socialistiskt, ty varken
det internationella läget, Schweiz’ inre läge eller de ekonomiska
förutsättningarna tillåta en allmän socialisering. Målet svarar mot den
eftersträvade nya majoriteten och är en ekonomisk blandform, där
socialiserade delar finnas bredvid privatekonomiska. Schweiz’
ekonomiska uppbyggnad, vilken kan jämföras med en fabrik, som inför
råvaror och utför färdigprodukter, medger dock genom kontroll av
utrikeshandeln även kontroll av de viktigaste näringsgrenarna.
Vidare förbindas de ekonomiska uppgifterna med demokratin. Om
den statskapitalistiska utvecklingen lett till stärkande av fascistiska
krafter, så vill det nya programmet förena planhushållningen med
demokratins bevarande och stärkande. De proletära krafterna skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
