Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1935 - Karl Thormann: Socialistisk nyorientering i Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på detta sätt slutas samman med de delar av medelklassen, som i de
fascistiska länderna blivit den antidemokratiska rörelsens
stöttrupper. I överensstämmelse med denna nya politiska strategi ha ur
programmet de punkter uteslutits, där det talas om motstånd mot
försvaret och om proletariatets diktatur. Detta var dock endast möjligt,
emedan det nya politiska läget i världen också krävde det.
Programmet erkänner att ett gränsskydd är nödvändigt för att
bevara landets neutralitet och skydda mot fascistiska överfall. Det
faktum erkännes alltså, att nazismens seger ökat krigsfaran i
Västeuropa och att nazismen genom sin alltyska inställning utgör ett hot
mot den schweiziska förbundsstatens existens. Men programmet
utfylles därmed att den schweiziska milisen kan fylla sin uppgift
framgångsrikt endast om den bäres av strävan efter en
antikapitalistisk folkmajoritet. Denna majoritet vill erövra makten med
demokratiska medel. Följaktligen måste man låta begreppet proletariatets
diktatur falla. Den nya majoriteten, som skall erövra makten, skall
vara sammansatt av de arbetande inom olika samhällsklasser. I stället
för proletariatets diktatur har kommit en programpunkt om de
arbetandes herravälde.
De nya uppfattningarna i programmet ha föga diskuterats. Man
har mera sysslat med rent taktiska frågor. Konsekvent opposition
har emellertid endast förmärkts från partiets pacifistiska flygel
under ledning av Graber i Väst-Schweiz och Kramer i S :t Gallen.
Partiets enhet har dock aldrig hotats.
Krisen har skakat de konservativa schweiziska partierna. Rätt
genom de tre stora stabila partierna, som hittills delat makten
sinsemellan, går en ny skiljelinje. Av de båda stora historiska partier, som
under det gångna århundradet styrt landet, det katolskt-konservativa
och det frisinnat-demokratiska, har det första råkat i farlig närhet
till en halvfascistisk korporativ tankevärd, medan de frisinnade, som
utgöra ett omfattande folkparti utan något levande ideologiskt band,
förlamas av inre motsättningar. Dess vänstra flygel, som består av
anställda, sympatiserar med krisinitiativen, medan dess högra flygel
sträcker sig långt in bland storfinansen. Bondepartiet, som lösryckt
sig från de frisinnade efter kriget, har likaledes försvagats genom
den påbörjade sprängningen, varigenom ungbönderna under ledning
av Müller gå sin väg. Också här gäller motsättningen närmast
krisinitiativen, som den officiella ledningen avböjer, men som
ungbönderna understödja.
Socialdemokratiska partiet och fackföreningarna stå främst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
