Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1935 - Al Vanner: Ett rysslandsbesök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett rysslandsbesök
283
Ja nog är bevakningen god. Poliser lider man ingen brist på. I
så gott som varje gathörn i de något mera trafikerade delarna stod
en trafikpolis och enligt uppgift lär det finnas uppsjö på civilklädda
poliser, vilket främligen inte kan kontrollera. Långt utanför den
egentliga stadens gräns fann man uniformerade personer, som
tecknade och gestikulerade åt passerande bussar och automobiler. Av
det senare slaget fanns det väl inte så många som i t. ex. Stockholm
men inte var heller en automobil någon enastående syn. De
förekomma numera rikligt åtminstone ur fotgängarens synpunkt. Att
åka i dem var lite svårare. Det häti^e sig en kväll att några i
sällskapet lämnade en teater före föreställningens slut och obetänksamt
tog en bil. Den kostade för en måttlig sträcka 6 rubel eller över
20 kr. Efter något prutande med hjälp av Intourist sjönk emellertid
priset till omkring en rubel, vilket kunde anses rimligt. Så snart
"valutan" kommer med i spelet bli nämligen priserna andra.
På tal om trafik bör man icke underlåta att nämna Moskvas nya
underjordiska järnväg, som visserligen inte öppnades för allmän
trafik förrän den 15 maj men som det var möjligt att göra en resa
med redan tidigare. Den kallas Metro efter sin parisiska
motsvarighet men överträffar vida denna äldre kollega åtminstone till
utseendet. Hur den fungerar i praktiken kan endast erfarenheten om några
månader eller något år ge besked om. Här kan man oreserverat slösa
med beröm. Det är helt enkelt en överväldigande elegans, som
möter dem som låter sig rullas ned på pater-noster-trapporna till
plattformerna. Man har sannerligen inte sparat på vare sig material
eller arbete. Stationerna äro ljusa, väggarna klädda med marmor i
olika färger, armaturen avpassad efter byggnadsstilen i övrigt, som
är olika på olika stationer, och det hela som. sagt verkligt
imponerande. Det gör icke saken sämre, att denna nya förbindelseled till
stor del tillkommit såsom ett resultat av frivilligt arbete. Otaliga äro
de, som efter det ordinarie arbetets slut, på ett eller annat sätt
bidragit vid grävningen och byggandet, vilket icke lär ha varit någon
lätt uppgift, eftersom man stötte på glidsand och underjordiska
floder för att icke tala om spår av äldre bebyggelse. Metrons
prestationsförmåga är stor och har omedelbart tagits i anspråk, vilket den
lätt kan förstå, som sett trängseln på spårvagnarna ovan jord.
Det är naturligtvis inte bära en underjordisk förbindelse, som
under de senare åren byggts. Många äro de inrättningar, som
iordningställts, såsom gymnastiklokaler, parker o. d. De förevisades med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
