Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1935 - Valter Åman: Medelklassen och den politiska propagandan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDELKLASSEN OCH DEN
POLITISKA PROPAGANDAN
Av VALTER ÅMAN.
Om någon idag begär en "klar" definition på begreppet
medelklass, så torde det vara svårt att tillfredsställa denna begäran.
Gränserna mellan medelklassen och övriga klasser flyta nu mer än
någonsin. Att med hänsyn till de ekonomiska förhållandena fastställa
var gränsen går mellan medelklassen och arbetarklassen lär vara
ogörligt. Det torde vara ett obestridligt faktum att den del av
befolkningen, som konventionellt-socialt betraktas såsom medelklass,
i viss utsträckning rymmer grupper tillhörande den
ekonomiskt-sociala underklassen. Många kontorister och handelsanställda leva
i våra dagar under förhållanden som äro sämre än en del
arbetargruppers och detta icke minst beroende på ett hittills alltför ringa
intresse för organisationstanken.
Naturligtvis kan man godtyckligt sortera in medborgarna i olika
klasser alltefter deras inkomstläge och på detta sätt få fram en slags
medelklass, men en dylik sortering skulle vara av ingen nytta för en
politisk diskussion där man trots allt har att röra sig med det
befolkningsskikt, som vi kalla medelklassen.
Vill man söka kännetecknet på detta medborgarskikt så torde man
säkrast finna det i individualismen. Tidigare särskilde sig löntagarna
inom medelklassen från arbetarna genom ett bättre ekonomiskt och
socialt läge, men detta förhållande har förändrats genom
fackföreningsrörelsens och den politiska arbetarrörelsens verksamhet.
Tidigare särskilde sig även medelklassen från arbetarna genom mera
hyfsade umgängesformer och rikare kunskaper. Även här har en
utjämning skett genom arbetarnas utnyttjande av förbättrad ekonomi
och rimligare fritid för att skaffa sig en högre kultur och bildning.
En dylik utjämning har emellertid icke skett i någon påtaglig
utsträckning mellan medelklassens individualistiska och
arbetarklassens mera kollektivistiska inställning och syn.
Grunden till medelklassens individualism är icke enbart att söka i
frånvaron av organisationer, som solidariskt bundit de löntagande
elementen inom denna klass samman. Den är mera att söka i
arbetsförhållandet. Kontorister och tjänstemän, affärs- och
handelsanställda ha i regel sin sysselsättning på mindre arbetsplatser där
arbete i Iag är sällsynt och där arbetet har en mera individuell prägel
än exempelvis på en fabrik eller på en verkstad. Detta påstående
kastas icke omkull av den omständigheten att det existerar stora
varuhus och att en viss rationalisering och mekanisering ägt rum av
kontorsarbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
