Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1935 - Valter Åman: Medelklassen och den politiska propagandan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Medelklassen och den politiska propagandan 303
Arbetarna ha varit lättare att vinna för gruppsolidariteten och
organisationstanken genom sitt arbetes karaktär. De ha genom
arbetsförhållandet och senare även genom sina organisationer varit lättare
att vinna för kollektiva betraktelsesätt och — varför inte — en viss
allmänanda. Medelklassens brist på gruppsolidaritet, vilken delvis
bottnar i arbetsförhållandet, gör att denna klass måste vara svårare
att vinna för den allmänanda, som inympats i arbetarklassen i och
med gruppsolidaritetens befästande. Med detta är icke sagt att
medelklassen skulle besta av någon slags sekunda medborgare, utan
endast att de ha svårare att acceptera kollektiva betraktelsesätt,
betraktelsesätt som ha betydelse för utvecklandet av allmänanda och
folksolidaritet.
Den atmosfär i vilken medelklasselementen ofta dagligen dväljas
är affärsmoralens. Säkerligen föreföll på sin tid Marcus
Wallen-bergs utflyttning från Stockholm en del av dessa element såsom
naturlig, emedan den var affärsmässigt betingad. För medelklassen är
individens förstahandsställning framför samhället naturligare än för
arbetarklassen, varmed inte alis är sagt att något motsatsförhållande
behöver råda mellan individ och samhälle. Det är alltjämt endast
fråga om ett sätt att se saker och ting.
Kan medelklassen vinnas för socialdemokratin? Den frågan är
aktuell. Helt visst kan den det och helt visst kommer den att
vinnas om man aktger på dess särdrag och anpassar sin propaganda
därefter. Men hur skall medelklassens individualism kunna förenas med
en politisk åskådning, som i hög grad bygger på kollektivism och
folksolidaritet? Kan det ske först sedan organisationsverksamheten
inom medelklassen omställt denna ifråga om sättet att se? Nej, det
kan ske redan nu.
Vill man knyta medelklassens intresse till folkpolitiska strävanden
torde detta icke kunna ske med större framgång genom att appellera
till individerna inom medelklassen i deras egenskap av löntagare eller
arbetare. Inte heller kan man vädja till kamratandan eller
gruppsolidariteten. Man måste söka andra beröringspunkter. Där arbetarna
ha utblick mot den allmänna politiska verksamheten genom sina
fackliga organisationer, där saknas denna utblick för medelklassen i stort
sett. Men det finns en annan förbindelseled: familjen och individen.
Där vi vädja till arbetarnas kollektivgrupper där måste vi hos
medelklassen vädja till familjen och individen. Den propaganda med
vilken medelklasselementen skola erövras, måste taga sikte på deras
intressen såsom konsumenter, hyresgäster och familjefäder. Frågor
som gälla arbetstillgång, social välfärd, ålderdomspensionering,
bostäder, konsumtionsskatter, skolor ete. intressera självfallet
kontoristen och tjänstemannen lika mycket som arbetaren, men frågorna
måste för de förra läggas upp mera med hänsyn till deras individuella
betraktelsesätt. Överhuvudtaget bör vår strävan gå ut på att vädja
till medelklassen genom att lägga upp frågorna sådana de te sig ur
individens och familjens synpunkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
